Boken ”Ro utan åror” av Ulla-Carin Lindquist är ett slags testamente till eftervärlden. Jag tycker om att tänka mig att författaren till den här skoningslöst gripande boken är ägnad åt de många, som ensamma, eller omgivna av sina närmaste, lever utan att ha kontroll på någonting, och ser den sista tiden i livet som ett utdraget farväl som suger ut de sista krafterna. Vår tradition talar ibland om en Ars morandi, konsten att dö. Att ”ro utan åror” kan vara ett uttryck för att föras mot målet, med havsströmmen, eller den svaga kvällsbrisen. Hur svårt det än kan vara att ”släppa taget” om sitt liv, så är det ändå en del av livet som pulserar genom kroppen och medvetandet om livet som gåva och mysterium.