Så sent som 1993 kunde påven Johannes Paulus II sammanfatta den ”återvändsgränd”, i vilken tanken på samvetet hamnat i Västerlandet. Sanningen och samvetet hade underordnats tidsandan. Det är nog riktigt att vår tids människor inte längre undrar över vad saker och ting, eller moraliska begrepp, är, eller vilken substans de har. Man är helt inriktad på vad dessa begrepp betyder, alltså vad språket har att säga om till exempel sanningen och samvetet.  Då uppstår ett behov av klarhet. En förnuftets skärpa som står emot all motsägelsefullhet och känslomässiga impulser.