”Jag kallar er vänner.” Inte bara tjänare. Det är kanske det största som Jesus säger till sina lärjungar och sin kyrka. Vänskapen är ju öm­­sesidig och på något sätt jäm­lik. Tydligast ser vi det hos helgonen som blivit Kristi vänner. De ”får vad de än ber om”. I dem som ger sitt liv för sina vänner fortsätter Kristi kärlek att brinna. Kyrkans kallelse är att förlänga Kristi verk.

Hoppas på Gud. Kristi himmelsfärds dag lyser av jubel och fullbordan. Kristus åter­vänder till Fadern efter fullbordat verk. Dagens liturgi strålar av sublim skön­het. Kristi himmelsfärd ger hopp om befrielse från den tomhet som vi med hela skapelsen suc­kar under. Kristi himmelsfärd sätter sigill på hela hans liv och gärning. Den bekräftar vad han gjor­de genom märkliga tecken och under. Han mättade hungrande och botade sjuka, han för­lät synder och drev ut demoner, han visade sin makt över vindar och vågor, och till slut över djävul och död. Det är vår tro, den stadiga grunden för vårt hopp.