augusti 2019

Söndagsbetraktelse 4 augusti 2019

”Att vara rik inför Gud”.. är ord laddade med skönhet och sanning, ”att vara rik inför Gud”, är vad livet handlar om. Att vara rik inför Gud är att vara älskad av Honom…att bli sedd av Honom …Han gör den fattige som ropar på Hans Namn, rik, för den fattige gör Gud mäktiga verk med sin arm -…men den övermodige får klara sig ensam… att vara rik inför Gud är att vara fattig i anden, en ringa tjänare eller tjänarinna.

Kortpredikan 3 augusti 2019, Vårfrumässa

Den sjunde dagen var sabbatsdag, dagen för vila och en påminnelse om att både människan och naturen var skapade av Gud. Människan är förvaltare, inte ägare. Det fyrtionionde året, efter sju gånger sju år, med året räknat som en vecka, ”sju årsveckor”, skulle också jorden få vila. Det femtionde året firades som ett jubelår. De som ådragit sig skuld och fått lämna sin egendom i betalning skall återfå sin arvsbesittning.

Varför ambitionen att vara ”världsbäst” i hbtq?

I den tid som råder är det klokt att vakta på sin tunga: ”Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet”, säger Ordspråksboken (13:3). Det gäller inte minst vad vi tänker och säger i hbtq sammanhangen. Varför ska vi vara just ”världsbäst” i hbtqfrågorna och ligga ”i framkanten” för en ny inkluderande jämlikhetspolitik, kan man fråga sig, när regeringen utsett en yngre, lesbisk civilingenjör till jämställdhetsminister från nyåret 2019?

Kortpredikan 2 augusti 2019, S. Katarina av Vadstena, jungfru

Judarnas högtider hade sitt ursprung i fester som herdar och åkerbrukare firade. De fylldes med nytt inne­håll när Gud befriat folket ur Egypten och in­gick förbund med dem. De största var pås­ken, veckohögtiden, som blev vår pingst, och löv­hyddohög­tiden på hösten. Detta i sin tur når sin fullbordan när kyrkan firar dem som Kristus-­ och helgonfester och kyrkans heliga år växer fram, det som präg­lat och för­skönat hela den omgivande kulturen.

Kortpredikan 1 augusti 2019, S. Alfonso Maria de Liguori, biskop och kyrkolärare (d. 1787)

Alfons Maria var en högt benådad predikant och biktfader, men fick mot slutet av sitt liv erfara sjukdom, inre skrupler, andlig torka och en rad mot­gångar. Han kallade det Guds ”mejsel” för att for­ma honom efter Guds vilja. Genom sina skrifter har han väglett otaliga biktfäder på den gyllene medel­vägen mellan rigorös stränghet och eftergiven slapphet.