Varför ambitionen att vara ”världsbäst” i hbtq?

Varför ambitionen att vara ”världsbäst” i hbtq?

I den tid som råder är det klokt att vakta på sin tunga: ”Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet”, säger Ordspråksboken (13:3). Det gäller inte minst vad vi tänker och säger i hbtq sammanhangen.  

Varför ska vi vara just ”världsbäst” i hbtqfrågorna och ligga ”i framkanten” för en ny inkluderande jämlikhetspolitik, kan man fråga sig, när regeringen utsett en yngre, lesbisk civilingenjör till jämställdhetsminister från nyåret 2019? Ett av oppositionspartierna prioriterar också denna form av genuspolitik genom att tillsätta ett profilnamn på en samordnande tjänst. Regeringen arbetar enligt uppgift i media på en ny familjelagstiftning. Hela samhället skall tydligen på något sätt uppfostras till de ”rätta åsikterna”!  Alla traditionella värderingar har ju också under senare tid granskats av ”samhällets normkritik”, som många observerat.

Den sexuella revolutionen

Känns det igen från den ”sexuella revolutionen” från 1970 och 1980 talen? Den revolutionen må ha talat om frihet och mänskliga rättigheter, men den har skapat oordning, fattigdom och ett elände som ingen Försäkringskassa mäktar klara av.

Vi måste i dessa tider se upp för en långsiktigt upplagd folklig ”indoktrinering”. När man i Sverige på den politiska elitnivån säger att vårt land ska vara ”världsbäst” i hbtq frågorna, måste man fråga sig om inte de verkliga motiven och avsikterna är att driva igenom en attitydförändring i ”hela befolkningen”, snarare än att gå in i en tävlan med andra länder och vara föregångsland för ”nya  familjevetenskaper”, som blivit ett nytt och redan kritiserat begrepp också i Kyrkan, sedan Johannes Paulus II:s Institut för familjen och livet fått nya statuter som  bland annat låtit två kända moralteologer avgå. Studenterna i Rom protesterar och vädjar – sannolikt förgäves för det handlar mer om makt än om moral (se länk nedan).  

Könsidentitet och intersexvariationer

I regeringens ambition heter det: ”Vi vill tillföra extra resurser som kan sökas av kommuner och landsting för att öka hbtq-kompetensen och vi ger Barnombudsmannen i uppdrag att inhämta och sprida erfarenhet om könsidentitet och intersexvaria­tioner” (DN debatt 31 juli). Det senare begreppet omfattat förmodligen hela hbtq plattformen.

Kommer vi att känna igen dessa aspekter i framtidens ”familjevetenskaper” i det reformerade Påvliga Johannes Paulus II: s Institut vid Lateranuniversitetet i Rom? Nej, det vill vi inte vänta oss, vi måste kämpa vidare för ”Kroppens teologi” och för insikterna i S:t Johannes Paulus II:s ”Kärlek och Ansvar”. Här finns hela den kristna antropologin! Här finns reflektionerna över kärlekens begrepp. Allt vi behöver för vår tro och vår moral!

Den sociala radikalismens första och mest beklagansvärda offer är – barnen! Vem är deras föräldrar? Vad är viktigast för förälder 1 och 2, eller till och med, 3? Dessa barn skall nog inte få kalla sina föräldrar ”mamma och pappa” eller ”mor och far”. De skall tilltalas med deras namn – på jämlikt sätt!  Den sekulära ideologin menar dock att det är just den som bäst värnar om barnens trygghet!

”Världsbäst” – i vad?

”Världsbäst” betyder nog snarare: ”Vi skall alla omfatta samma genusideologi och arbeta för vissa gruppers ”mänskliga rättigheter”. Retoriken kommer att vara genomtänkt för att påverka åsikterna. ”Hatbrotten” kommer att ingå i arsenalen argument.   

 Problemet med en påtvingad, kollektiv åsiktsgemenskap är medborgarnas ständiga självcensur. Man lär sig att hålla inne med sina tankar och reflektioner; man lär sig ett yttre och inre beteende som inte kan klandras, och ett inre privat som man inte vågar avslöja annat än i trängre kretsar av likasinnade. Alltså: lyssna aldrig till de falska profeterna. De får ”Världens” beröm, men de sanna profeterna får dess förakt och blir förföljda.

Åsiktsfrihet och religionsfrihet i det sekulariserade samhället.

Se vad som hände i det forna socialistiska Östtyskland. Alla medborgare var kontrollerade, minsta avvikelse i den godkända, gemensamma politiska uppfattningen rapporterades och arkiverades. Det kallas den inre diktaturen och är skadlig både för människan och samhället. Man får inte följa sitt samvete. Man måste anpassa sig ”för landets skull”! På en eller två generationer har folket grundligen, genom de sociala maktmedlen, fostrats till den materiella jämlikheten.

Regeringen i Sverige annonserar alltså sin avsikt att föreslå en mer långtgående äktenskapslag. Vi får se vad det ska leda till.

 USA’s Barack Obama tillsatte öppet transpersoner på nyckelpositioner i olika administrationer. Hillary Clinton förlorade presidentvalet till Donald Trump. Samma sak kan hända här. Man är inte överens med politikernas uppfattning men håller tyst. Tills det blir val igen. Då kommer reaktionen – och man får kanske en Trumpera.

I den tid som råder är det klokt att vakta på sin tunga och sitt kroppsspråk. Om du ler vänligt mot ”den som kommit ut” vill personen se det som ett stöd och ett bekräftande. Om du vänder bort blicken eller sänker den, kan det uppfattas som tillbakahållet hat: ”Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet” säger Ordspråksboken. Ordspråksboken borde ha tillagt ett ord om ”kroppsspråket”. Den grammatiken har vi alla lärt oss i den moderna tiden.

Vanligt språk och kroppsspråk – kan vi grammatiken?

Men det kommer inte att räcka för oss kristna. Vi måste förhålla oss till alla våra bröder och systrar med Kristi kärlek. Men samtidigt kan vi inte bagatellisera synden utan måste varna. Bara Skriftens tröst kan rädda oss i kommande svåra prövningar. ”Rättfärdighet skyddar den oförvitlige, ondska blir syndarens fall”, vill  Ordspråksboken uppmuntra.

Tidens svårigheter får inte fresta oss till synd. Men det är lika svårt att klara sig undan Guds vrede som folket i Sodom och Gomorra om vi syndar själva. Gud är vår Skapare och Han är den ende domaren. Vårt samvete skall döma oss först, men den sista domen är Guds.

Vad upprör och vad upprör inte?

Gud såg till Abrahams bön och rädda många undan förintelsen. Hatet måste alltid vara oss främmande, eftersom Gud är barmhärtig. Kärleken är vår kallelse. Hatbrotten måste bekämpas med goda insatser, inte våld eller tvång. Det är ju ganska lätt att förstå vad som upprör så många. Det som bryter mot naturen väcker djupa och svårbehärskade känslor. Tänker man på skilsmässor och aborter så konstaterar man att det aldrig leder till våldsamma uppror eller dödliga handlingar. Men den grupp som hbtq aktivisterna vill skydda och försvara kommer alltid att vara i riskzonen för hat och hatbrott. Det finns ondskefulla reaktioner och handlingar som inte kan ”fostras” bort med ett ökat socialt tryck. Risken för våld och motvåld finns inbyggd i sakens natur. Jag ber därför varje dag om välsignelse för aktivisterna och minoriteterna – må inget ont drabba dem! Jag offrar rosenkransbönen för dem varje dag! Jag ber kyrkoläraren S:t Alfonso Maria de’ Liguori om hjälp inför Herren.

                                                                                                      diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.