juli 2019

Den stora berättelsen om människans väg ut ur mörkret för att få se Guds ansikte rymmer många miniberättelser. Josef och Israel får se varandras ansikte. Sonen sin faders och fadern sin älska­de sons ansikte. Det står att Josef grät länge vid hans hals och Israel blir tröstad. En miniberättelse för den stora berättelsen om hur Sonen återför­enas med Fadern efter fullbordat verk.

”Min son/min dotter, om du tar emot mina ord, så att du låter ditt öra lyssna till visheten och böjer ditt hjärta till visheten.”Benedictus förstod att detta var vad människan behövde för att komma på rätt väg från början. Därför inledde han sig regel med ord tagna ur Ordspråksboken: ”Lyssna, min son, till Mästarens undervis­ning”.Orden användes i den dopundervisning som var i bruk på hans tid. Hans regel blir därmed undervisning för dem som vill leva i sitt dop, helt och fullt. Vi hörde i andra läsningen: ”En är Herren, en är tron, ett är dopet”

Josef prövar sina bröder. Inte för att plåga eller straffa dem. Han kommer ju senare att villkorslöst förlåta dem. Han gråter när han ser deras vånda. Det är de själva som behöver luttras och prövas. Denna luttring upplever de som ångest. Ångest kan leda till de­struktiva skuld­känslor. Först när människan ser sin personliga och verkliga skuld kan något konstruktivt hända.