Vem var Fru Kristina Gyllenstierna?

Vem var Fru Kristina Gyllenstierna?

Samtida bildstod av Kristina vid altaret i Västerås domkyrka.
Samtida bildstod av Kristina vid altaret i Västerås domkyrka.

 

Det var en svensk kvinna av gammal, svensk familj som kom att spela en avgörande roll i Stockholm då hon försvarade staden och kungliga slottet Tre Kronor mot danska trupper utsända av kung Kristian II.  Det var just i slutet av Kalmarunionens tid då de tre nordiska kungarikena var förenade under en gemensam kung.

Fru Kristina  Försvarare av Stockholms slott 1520
Fru Kristina
Försvarare av Stockholms slott 1520
Bronsstaty på yttre borggården vid Stockholms slott som är huvudplats för Högvaktens avlösning. Statyn restes 1912 av Föreningen för Stockholms fasta försvar.

 

Fru Kristina Gyllenstierna var gift med Riksföreståndaren Sten Sture den yngre (1493 - 1520; riksföreståndare 1512 - 1520) som dog under en historiskt berömd resa från slaget vid sjön Åsunden (vid Ulricehamn) där han en kall vinter skadats av en kula i benet och sedan dött den 3 februari 1520 på Mälarens is på väg till Stockholm. Kristina försvarade då Stockholm mot Kristian II fram till november samma år. Eftersom hon ansågs vara ledare av upproret mot kung Kristian II var hon nära att som enda kvinna avrättas med de andra motståndarna mot kungen under Stockholms Blodbad.

Sten Sture den yngres far var Svante Nilsson Natt och Dag (riksföreståndare 1504 - 1512) och hans mor Iliana Gädda. Fru Kristina kallades alltså inte drottning utan Riksföreståndargemål, och det var i den ställningen hon lyckades hålla stånd under 1520 mot de danska trupperna. Maktkampen i Sverige slutade i en av de blodigaste händelserna i svensk historia som aldrig upphört att diskuteras och analyseras sedan avrättningarna i november 1520. Det är känt i historien som Stockholms Blodbad, där de ledande ca 80 personerna efter en kunglig fest stängdes in på slottet för att sedan dömas för kätteri och under grymma former med halshuggning avrättas på Stortorget 7 - 9 november 1520 med folket som vittnen.

Kroppen av den redan döde maken Sten Sture den yngre grävdes upp för att den 8 november brännas på bål på Södermalm där Katarina kyrka nu ligger. Kristina hölls sedan fånge på Stockholms slott ända till hösten 1521 då hon fördes till Danmark som fånge.

Gustav Vasa Eriksson kunde efter kriget mot danskarna och efter Kalmarunionens upplösning bli kung av Sverige och några år senare införa en arvsmonarki som gäller än i dag. Kronprinsessan Viktoria, gift med en man av folket, prins Daniel, är ju första tronsvarvinge efter kung Carl XVI Gustav (Bernadotte).

Fru Kristina Gyllenstierna kunde efter sin danska fångenskap återvända till Sverige och gifta sig en andra gång med Johan Turesson Tre Rosor. Fru Kristina dog på sitt slott Hörningsholm i Södermanland den 5 januari 1559. För sin tid uppnådde hon hög ålder. Hon var född 1494. Hon hade sju barn med sin förste make, Sten Sture den yngre.

Kraftfull maka, mor, och egentligen svensk regent under kort tid, kan hon ändå jämföras med drottning Filippa av Sverige som under väsentligt längre tid skötte landets affärer bättre än vad hennes kung Erik av Pommern gjorde.

Hörningsholms slott i dag
Hörningsholms slott i dag

 

Vad som här dock intresserar oss särskilt är den andaktsbok som hon fått som gåva av okänd givare och vid okänd tid. Efter hennes död var den försvunnen men hittades av en händelse på Kungliga Biblioteket i Stockholm av två forskare som senare utgav andaktsboken på moderniserad svenska 1997. Hur den en gång hamnade i den Rålambska samlingen på Kungliga Biblioteket är än så länge inte känt. Med stor tacksamhet för de två forskarnas arbete med denna unika andaktsbok kan vi här ta tillfället att se tillbaka till medeltidens rika andliga liv och också göra intressanta jämförelser med vår tids katolska andaktsböcker och andliga liv. Där är Fru Kristina en medsyster i den kristna tron och vi får gärna tro att vi, trots tidens gång, får uppleva en andlig gemenskap med henne genom några av de andakter hon själv läst under bön.  

Utgiven 1997 på Libris Bokförlag, Örebro, av Jan Carlquist och Jonas Carlquist med inledning och fullständig notapparat
Utgiven 1997 på Libris Bokförlag, Örebro, av Jan Carlquist och Jonas Carlquist med inledning och fullständig notapparat

 

Boken är i sin helhet en helt katolsk bönbok med traditionellt trosinnehåll. Boken är en handskrift och försedd med en mycket påkostad framsida i form och färg. Den visar oss att Fru Kristina var katolik och uppväxt med samma andliga ideal som till exempel Birgittasystrarna i Vadstena som hade andaktsböcker med liknande innehåll. Vad som sedan skett i det andliga och kyrkliga livet i Sverige efter att alla kontakter med Rom och den katolska kyrkan avbrutits genom riksdagsbeslut, är en historia som skrivs av den lutherskt-evangeliska traditionen som kom att forma Sveriges folk under över 400 år. I den här boken kan vi dock nu se hur man trodde och hur man bad under katolsk tid i Sverige.

 Fru Kristina är alltså en religiöst intressant person som levde under en övergångstid i Sverige mellan katolsk tro och luthersk lära. Hur den nya tiden inverkade på Fru Kristinas inre andliga liv kan vi inte veta så mycket om men genom andaktsboken kan vi se något av bakgrunden och förstå vilka svårigheter religionsbytet medfört för troende och praktiserande katoliker under en nationalisering av Kyrkan som ingen kunde undkomma. En annan historia skrevs av dem som flydde landet eller tvingades övergå till den ”rena evangeliska läran”.

Ur andaktsboken citeras här tre böner och betraktelser som vi kan anta att Fru Kristina använt sig av i sitt personliga böneliv, efter första makens död och efter införandet av arvsfurstedömet under Gustav I Erikson Vasa. Citaten avslutas med en bön efter slutvälsignelsen i den heliga mässan.  

 

Ur nådig Fru Kristinas andaktsbok

Tre inre andakter under den heliga mässan och en tacksägelse efter välsignelsen.

Det tjugofemte momentet i mässan är när prästen bryter det heliga sakramentet i tre delar och tre gånger läser Agnus Dei, som på svenska lyder: ”O du Guds oskyldiga lamm, förbarma dig över oss”. Detta vill symbolisera hur Jesus, vår Herre, omvände och frälste tre olika slags människor under tiden han hängde på korset. Först rövaren på hans högra sida, därefter Longinus, som stack upp hans heliga hjärta, och dessutom många andra av dem som var närvarande vid hans dödsstund.  

En god bön vid detta moment i mässan:

O välsignade Herre Jesus Kristus. Jag tackar dig för att du ville frälsa tre olika slags människor under det att du hängde på det heliga korset. Ödmjukast ber jag dig, aller käraste Herre, som frälste rövaren på korset, att du genom samma din outgrundliga barmhärtighet ville frälsa mig på mitt yttersta, på det att jag sedan med alla dina helgon må tjäna dig evinnerligen. Pater noster. Ave Maria.

 

Det tjugosjätte momentet i mässan är när prästen låter en del av det heliga sakramentet falla ner i kalken, efter det att han brutit sönder det. Detta vill symbolisera att när vår Herres Jesu Kristi nådiga sida och hjärta blivit genomstungna på det heliga korset, for han ner till helvetet. Där bröt han upp det och tog Adam och Eva ur det, tillsammans med andra, (såsom de) heliga patriarkerna, profeterna och sina vänner som var fångna där.

 

Varje människa bör mottaga välsignelsen efter mässan innan hon går därifrån.

O allsmäktige och väldige Gud. Ödmjukast tackar jag dig av all min håg och av (hela mitt) hjärta, att du har beskärmat mitt liv och min själ denna dag. (Du har) tillåtit mig att i prästens händer nu ha fått se din nådefulla och sanna lekamen med kött och blod, detsamma som du undfick av den aller renaste mön, Jungfru Maria. Ödmjukast beder jag dig, att du, genom den outsägliga kärlek som du hyser till din allra heligaste moder, och för din bittra död och svåra pina, som du utstod för mig, arma syndiga människa, nu på ett andligt sätt låter mig få mottaga ditt nådefulla kött och blod, min själ och mitt liv till salighet, så som prästen lekamligen mottog densamma, på det att jag därmed i dag må beskärmas från alla mina fiender och ovänner, vilka kan skada mig till liv och själ, så även mitt gods, min heder och ära. Förlåt mig alla mina synder och bevara mig från djävulen, så att han ej får makt över mig eller min själ. O Gud, se mildeligen till mig, och ge mig den Helige Andes nåd, så att jag ständigt må öva mig i din heliga tjänst och leva rättfärdigt efter dina budord. Förbarma dig även över mina släktingars själar och över andra kristna själar som jag är skyldig att bedja för. Låt dina heliga änglar taga emot min själ efter min död och föra den till det eviga himmelrikets glädje. Amen.

                                                                                          diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.