årgång C

Folket har ”tagit sig till vad fördärvligt är”. När Mose dröjer uppe på ber­get blir de otåliga och gjuter sig en kalv, som de tillber och kallar sin gud. Det kan tyckas barnsligt och dåraktigt, men är en bild för människans böjelse att söka det materiella, det skapade före Ska­pa­­ren, när denne tycks hen­ne avlägsen och oåtkomlig. Mose vädjar och bönfaller för folket. Han på­minner om Guds egna löften till fä­der­na.

Jesus har botat den lame mannen i Betesda, men hänvisar till att det är Fadern som verkar genom ho-nom. ”Sonen kan inte göra nå­got av sig själv.” Detta blir en ännu större anstöt för judarna än att botandet sked­de på en sabbat. Jesus jämställde sig med Gud. De hade förstått Jesu anspråk rätt. Tragiken för dem som av­visar detta anspråk består i att just i det an-stötliga lig­ger själva evangeliet. ”Liksom Fadern uppväc­ker de dö­da och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill”.

Profeten Hesekiel ser i en vision hur vatten rinner från templet ut i havsvattnet för att göra det friskt. Allt får liv och alla slags frukt­träd växer upp. Deras frukter tjänar till föda och deras löv till läkedom. Jesus Kristus är källan till den nåd som rinner fram i den heliga Kyrkan. ”En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad.”

Vi skymtar dopundervisning bakom valet av läs­ning­ar. De beskriver vägen till tro och antyder en ny ska-pelse. Jesaja berättar om den nya skapelsen. Redan i för­väg fyller den honom med fröjd och jubel. Där skall inte mer höras gråt och klagorop. Vägen dit går genom tro. ”En man i kunglig tjänst” hade hört om Jesus och ber honom bota sin son.

Vad är frihet? Vad är frihet och varför är den så svår att hantera? Sonen som gick hemifrån, glad i hågen och stadd vid kassa, nyfiken på det bru­sande livet borta i främmande land, för honom slutade friheten i elände. Han slösade inte ba­ra bort sina pengar. Ordet för-mögenhet (lat.substantia) står för hela hans liv. Han över­gav det land där han hade sin förankring. När han till slut tvingades leva bland svinen hade han ingenting kvar av värdighet. Men vi hör­ inte ens en varning ur faderns mun. So­nen hade laglig rätt till sin del av arvet. Men, måste människan hamna i elände in­nan hon för­står? Då kan det ju vara för sent. Vartill har människan fått sin frihet?