Igår firade vi hur Guds kärlek sände Sonen i Treenigheten till världen för att erbjuda människan en väg till evig gemenskap med Gud. Idag minns vi hur samma kärlek sände den Helige Stefanos, som den förste martyren, till gemenskapens fullbordan hos Gud.
I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Liturgin tycks leka med tidsbegreppen. Hur kan tiden för Kristi födelse påverka Stefanos martyrium? Och båda händelserna dessutom vara närvarande i den liturgi vi firar idag? Kyrkan tror som hon ber. Hennes liturgiska bön påminner henne om att allting är sammanfattat i Kristus, som är densamme igår, idag och i all evighet. Det som hände i Kristi liv påverkar alla andra tider. Tydligast ser vi det hos martyrerna.
Kära bröder och systrar, Vem var han, den förste av alla kristna blodsvittnen? Namnet tyder på att han var grek, inte jude, Stefanos. Vi vet ingenting om hans familjebakgrund, ingenting om hans ålder men vi vet att han var känd i Jerusalem som trosvittne med en särskild uppgift bland de troende, att skaffa mat åt de fattiga människorna som kommit till tro och antagligen åt andra också som svalt och törstade.