S. Beda Venerabilis, munk, präst och kyrkolärare

Paulus använder list. Inför stora rådet, som bestod av både fariseer och saddukeer, säger han: ”Det är för hoppet om de dödas uppstån­del­se som jag nu har ställts inför rät­ta”. Paulus vet att fariseerna tror på upp­stån­delse och ett liv efter dö­den, medan sadduke­er­na förnekar allt sådant. Det bröt ut ett gräl och blev ”ett väldigt ropande”.

Beda Venerabilis, den vördnadsvärde, kom redan som barn till kloster (Eng­land, 700-talet). Beda förblev i kloster hela sitt liv ”bed­­jande, läs­an­de, lärande, skriv­ande ”. Han förenade kunskap om bibeln och kyr­ko­fäderna med histo­riskt vet­ande. En syntes mellan tro och vetande. Paulus möter den grekiska kulturens ”vetande” på areopagen i Athen, fyllt med alta­re och guda­bilder. Dit sökte sig den kulturella eliten.