Påskvakan

Exsultet – påskljusets budskap. Påskens hisnande budskap hörde vi vid påskljuset i det så kallade Exsul­tet, en av Kyrkans mest innehållsrika och förtätade liturgiska texter. (Se Cecilia s. 1181) Lovsången började med en uppmaning till jubel, inte bara till Kyrkan, utan till hela jorden, och dessutom till änglarna. För­sång­a­ren uppma­nas att basunera ut den höge Ko­nungens seger. För att kunna göra det ber han först om de troendes hjälp. Vi påminns om hur prästen i varje mässa ber om hjälp att rätt frambära det eukaristiska offret, ”bed att mitt och ert offer blir välbehag­ligt inför Gud”. Exsultet skall visa sig ha flera likheter med den eukaristiska bönen.

Vakna, du som sover. Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upp­hävda ge­nom Kristi påsk och han kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fång­enskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på öst­liga iko­ner, där Kristus räcker Adam och Eva handen för att resa upp dem ur dödsrikets djup. ”Jag har inte skapat dig för att hål­las bun­den i dödsriket”, fortsätter han. ”Stå upp, du min bild, stå upp, du som jag har for­mat till min avbild. För din skull an­tog jag, Herren, din tjänarestalt. Se märkena efter sla­gen på kin­­­derna. Jag fick dem för att åter­upp­rätta din van­ställda gestalt efter min avbild”. Genom påsken får människan sin avbild åter­ställd till sin ur­­sprungliga skönhet.

”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upp­hävda och Kris­tus kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fång­enskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på öst­liga iko­ner, där Kristus räcker Adam och Eva handen för att resa upp dem ur dödsrikets djup. ”Jag har inte skapat dig för att hål­las bun­den i dödsriket”, fortsätter han.

Kristus är uppstånden från de döda! Må hans ljus förjaga allt vårt mörker! Så ljöd budskapet när påskljuset hade tänts vid elden: Kristus är uppstånden från de döda! Därför ber vi att hans ljus skall förjaga allt vårt mör­­ker. Vi firar denna påsk när mörkret i värl­den känns tätare än på länge. Men trots den brutalitet och lögn som känne­teck­nar var­je krig är påsken en påminnelse om det mörker som råder hela tiden och överallt där Kristi ljus inte lyser. Också där det råder yttre fred.

Må Kristi ljus förjaga allt vårt mörker. Så bad vi när påskljuset tändes. Vi fick våra ljus tända och följde påskljuset in i kyrkan. Vi såg in i påskljusets låga och blev upplysta om dess hemlighet genom att lyssna till Påsk­bud­skapet, Exsultet, den kanske mest innehållsmättade och vackraste av kyrkans liturgis­ka texter. Vi bländades av ljusets väldiga strålglans och bad att hela jordkretsen skulle mär­­ka att dess mörker har skingrats. Vi hörde om natten som ”ensam fick veta tiden och tim­man då Kristus vände åter från de dödas rike”. Själva natten blev ”lysande som da­gen”.