Närvaro, offer, utbyte. Vi har firat de stora kristna högtiderna, jul, påsk och pingst. Därmed har vi firat hela Jesu jordiska liv och gärning, ett verk som skulle fortsätta genom hans apostlar. Jesus lämnade inte en skriven rad efter sig. Däremot lämnade han en måltid som arv, den måltid som instiftades dagen före hans lidande. Den unga kyrkan förstod att denna måltid, den heliga eukaristin, var en fortsättning och en slags förlängning av hans tid på jorden, en närvaro som kulminerade i hans offer på korset.
Den verkliga omställningen av vårt sätt att leva. Kära systrar och bröder i Kristus, I centrum för dagens högtid står den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet, det senaste av Kyrkans 21 koncilier, kallat ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Det ser vi, när vi förstår Eukaristin både som en måltid och ett offer, och hur de båda aspekterna hänger ihop. ”Offer” är inget ledord i vår kultur som ständigt understryker att man ska ”ta för sig”. Men den gudomliga kärlek och det gudomliga liv som Eukaristin bär till världen, bygger helt på ett offer – Jesus offer.
Det nya och eviga förbundets offer. Kristi kropps och blods högtid lyfter fram pärlan i kyrkans skattkammare. Den heliga eukaristin är källan och höjdpunkten i kyrkans liv. Ingen kan tillräckligt beskriva sötman i detta sakraments”, säger Thomas av Aquino. Av pedagogiska skäl väljer vi att samla sakramentets outtömliga rikedom under ett tema det nya och eviga förbundets offer. När eukaristin instiftades vid Jesu sista måltid med sina lärjungar hör vi att det inte bara är en måltid. Jesus sade inte bara: ”tag och ät, detta är min kropp, tag och drick, detta är mitt blod”. Enligt den äldsta källan sade han: ”Detta är min kropp som offras för er”. Om vinet sade han: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många”.
Var ett offer! Kära systrar och bröder i Kristus, I centrum för dagens högtid står den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet, det världsvida kyrkomötet på 1960-talet, kallar ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Det ser vi, när vi förstår Eukaristin både som en måltid och ett offer, och hur de båda aspekterna hänger ihop. ”Offer” är ett ord som inte låter så bra i vår kultur som ständigt understryker att man ska ”ta för sig”. Men den gudomliga kärlek och det gudomliga liv som Eukaristin bär till världen, börjar och slutar med Jesus offer.
”Jag lyfter räddningens bägare och åkallar Herren.” Påskmåltiden på Jesu tid firades bl a med att lyfta fyra symboliska bägare. Var och en av dem hade en rik andlig symbolik. Vid påskmåltidens början den 14 Nisan lyfte familjens överhuvud den bägare som kallades för helgelsens bägare. Påsknatten började. Den andra bägaren symboliserade Judarnas bittra lidande i Egypten, samt alla plågor och de under som Gud gjorde för att befria det utlovade folket ur slaveriet. Efter att man hade ätit påskalammet, vilket var huvudmåltiden, lyftes den tredje bägaren. Välsignelsens, Räddningens bägare. Det var alltså vid detta tillfälle som Jesus instiftade Eukaristin.
Även om jag har blicken riktad mot henne som idag skall gå till sin första kommunion, så innefattas alla i detta tilltal ’älskade Guds barn’. Den heliga eukaristin bekräftar det i handling. En första kommunion påminner oss andra om det. Varje mässa skall vara som om det vore den första. I denna predikan upprepar jag vad vi som förberedelse talat om under de senaste lektionerna.