Predikan Kristi Kropps och Blods Högtid 2021

Predikan Kristi Kropps och Blods Högtid 2021

KRISTI KROPPS OCH BLODS HÖGTID

2 Mos 24:3-8, Ps 116, Heb 9:11-15, Mark 14:12-16, 22-26

”Jag lyfter räddningens bägare och åkallar Herren.”

Kära Bröder och Systrar!

Påskmåltiden på Jesu tid firades bl a med att lyfta fyra symboliska bägare. Var och en av dem hade en rik andlig symbolik. 

Vid påskmåltidens början den 14 Nisan lyfte familjens överhuvud den bägare som kallades för helgelsens bägare. Påsknatten började. Den andra bägaren symboliserade Judarnas bittra lidande i Egypten, samt alla plågor och de under som Gud gjorde för att befria det utlovade folket ur slaveriet. Efter att man hade ätit påskalammet, vilket var huvudmåltiden, lyftes den tredje bägaren. Välsignelsens, Räddningens bägare. Det var alltså vid detta tillfälle som Jesus instiftade Eukaristin:

Medan de åt tog Han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.« Och Han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.” När Jesus på skärtorsdagskvällen lyfter upp den stora kalken, full av vin, som de alla skall dricka ur, ser Han redan sitt eget blod däri. Hur tung måste den inte ha känts! Alla dricker sedan ur samma bägare. Det gör man bara om man är en familj!

Enligt den judiska seden lyftes en bägare till, den fjärde, den sista. Tacksägelsens och Lovsägelsens bägare. Man drack ur den vid påskmåltidens avslutning efter man sjungit några föreskrivna Psalmer. Det är därför vi i den här Mässan hörde en av dessa Psalmer. Vi upprepade omkvädet: ”Jag lyfter räddningens bägare och åkallar Herren.” 

Så… varför gick Jesus ut  från påskmåltiden utan att lyfta den fjärde, den sista bägaren? I dagens evangelium nämndes det: ”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.” Firade inte Jesus den symbolrika påskmåltiden färdigt? Helt och fullt?

Jo, Jesus fullföljde hela gudstjänsten. Även den fjärde bägaren lyftes. Men det skedde på en annan plats och på ett helt annat sätt! 

Jesus bad Fadern om att få slippa sitt lidande: ”Tag denna kalk ifrån mig!” (Luk 22:42) I Getsemane började Jesus dricka denna plågornas bägare, som kulminerade i mörkret på Korset och med den Förstföddes död – för att befria dig ur ditt slaveri under synden och ondskan! 

Även Jesu ord ”Jag törstar!” då Han hängde uppspikad på Korset förknippas mycket tydligt till drickandet ur den sista bägaren. Jesu död fullföljde Jesu Påskmåltid. På Korset drack Jesus den sista bägaren.

Nu kan vi förstå att den sista bägaren var Jesu lidande och död. Denna sista bägare var fylld, inte av några bittra örter, utan av det bittra lidandet. Fylld till brädden. 

Den sista bägaren smälter samman Jesu korsoffer och altaroffer till ett och samma Påskfirande. 

Genom att ta emot Herrens Kropp och Blod  blir vi ett med Honom. Vi tar del i Jesu död och liv – i Herrens eviga liv genom Hans uppståndelse.

När vi möter Jesus i den Heliga Mässan blir vi ett med Jesus. Han går ut till Olivberget. Han leder sina lärjungar och oss dit. Där lyfter Han den sista bägaren. Olivberget som var en böneplats, där upplevdes ångest men också tröst av en ängel sänd av Gud. Sen leddes Jesus till Golgata då den sista bägaren dracks upp.

Att förenas med Jesus genom att ta emot Hans Kropp och Blod, gör oss till ett med Gud och med varandra. Detta innebär en välsignad Livsuppgift: att efterlikna Jesus Kristus och leva som Han gjorde:

”Jag lyfter räddningens bägare och åkallar Herren.” Amen.

pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.