årgång B

Predikan 27 söndagen under året 2024

Äktenskapet – ett enhetens, kärlekens och glädjens tecken. I almanackor kan man ibland finna korta visdomsord, avsedda för eftertanke. Så ock­så i ”Katolsk Kalender”. För den gångna veckan kan man läsa en vers hämtad från Andra Va­tikankonciliet: ”Föreningen mellan man och kvinna är den primära formen av mänsklig ge­menskap. Utifrån det djupaste i sin natur är människan nämligen en socialt inriktad va­rel­se, och utan att stå i relationer kan hon var­ken leva eller utveckla sina anlag”. Vi hörde samma sanning i första läsningen där Gud sä­ger: ”Det är inte gott att mannen/människan är ensam”. Människan är en gemenskapsvarelse och detta blir synligt i äktenskapets före­ning mellan man och kvinna.

Predikan 27 söndagen under året 2024

Äktenskapet mellan man och kvinna berör fler än bara två. Kära systrar och bröder i Kristus, Varför handlar läsningarna om äktenskapet när det är en vanlig söndag och inte ett bröllop? Många här kanske inte är gifta eller har flera år kvar tills det blir aktuellt? Svaret är att äktenskapet inte bara berör de inblandade, utan är viktigt för hela samhället. Därför omgärdas det i alla tider och kulturer av regler för att skyddas och stärkas. Äktenskapets form måste förstås bygga på parternas frivilliga beslut, det är ett avgörande krav för ett kristet äktenskap, men äktenskapets sociala roll är inte att, som det ibland sägs, ”bekräfta kärlek”. Nej, det uttrycker något mer. I Kyrkan är äktenskapet ett av sju sakrament. Tillsammans med prästvigningen det sakrament som tjänar trosgemenskapen.

Kortpredikan 4 oktober 2024, S. Franciskus av Assisi

Helgonen är inte enbart moraliska förebilder, de är gå­vor från höj­den – som solstrålar. Inte minst Guds lille fat­tige. Hans liv förkunnar att det finns en hemlighet i fattigdomen, en hemlig ingång till en rikedom som övergår all jordisk rikedom. Egen fattigdom, men också svaghet, oförmåga, ja till och med synd, kan bere­da väg till en större rikedom. Franciskus gjorde sig inte bara fattig på ägode­lar, mot slutet av sitt liv blev han också så gott som blind.

Kortpredikan 3 oktober 2024, S. Columba Marmion, abbot (d. 1923)

Den salige Columba Marmion, irländaren som blev benediktin och 1909 abbot i benediktinklostret Maredsous i Belgien, visste att de gudomliga skrifter­na inte bara var ärevördiga texter. De var mysterier att gå in i. De som gör det blir delak­tiga av det som tex-terna be­rät­tar om. Under sin tid som abbot växte hans tre stora verk fram. Från bör­jan var det reträttföredrag. ”Kristus – sjä­lens liv; Kristus i sina mys­­­terierochKristus – munkens förebild”.

Predikan 1 oktober 2024, S. Teresa av Jesusbarnet, jungfru, kyrkolärare

Jesus själv har bara hunnit uttala orden om Satan för att Han sedan skall ”fyllas med jublande glädje genom den heliga Ande och utropa: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har Du bestämt” (Luk 10: 21).