Välsignad väntan. De flesta av oss har erfarenhet av att ha svarat eller reagerat för snabbt. Något som vi bittert fått ångra. Det gick för fort. Tanken hann inte med. Spontanitet verkar så charmigt, fritt och lockande, men våra känslor är blinda och leder lätt vilse. Människan behöver både se och bedöma för att kunna handla. Vår kultur gör människan otränad att vänta. Redan naturen lär oss att det finns en väntans tid mellan sådd och skörd. Det tar tid att mogna som människa. Till konsten att leva hör konsten att vänta.
"Den Helige Ande talar aldrig emot Kyrkans lära, för Anden kan inte tala emot sig själv". Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium, hämtat ur inledningen till det som kallas för ”Jesu översteprästerliga bön” i Johannesevangeliet, hörde vi att det eviga livet är att känna den levande, treenige Guden. Denna kännedom har en kognitiv, medveten och intellektuell, dimension, som ofta förmedlas genom katekes från troende föräldrar och i undervisningen i Kyrkan, och tillhandahåller de nödvändiga, om än inte tillräckliga, förutsättningarna för en personlig relation till Gud.
Kära medkristna, Den sjunde påsksöndagen har tre huvudbudskap i valet av läsningar ur den Heliga Skrift: Det första: Att ha gemenskap som apostlarna i ständig bön är en bön vi delar med dem, och att Kristus vår Frälsare ”skall vara med oss alla dagar intill tidens slut,” enligt Apostlagärningarna. Det är också vår tro.
Stunden har kommit. Det finns stunder i en människas liv som avgör och uttrycker hela hennes liv. Insikter, vägval, möten, händelser. Om en sådan stund talar Jesus i dagens evangelium. Han säger: ”Stunden har kommit.” Uttrycket återkommer flera gånger i Johannesevangeliet. Redan vid bröllopet i Kana, när Maria gjorde honom uppmärksam på att vinet höll på att ta slut, säger han: ”Min stund har inte kommit än”. En gång när de förgäves försöker gripa honom säger evangelisten: ”Hans stund var ännu inte inne”. Men nu säger han själv: ”Stunden har kommit”.