7:e Påsksöndagen

Predikan 7 Påsksöndagen 2026

Att invänta Herren. De flesta av oss har erfarenhet av att ha svarat för snabbt på ett ord eller en utmaning. Något som vi bittert fått ångra. Det gick för fort. Tanken hann inte med. Spontanitet verkar så charmigt, fritt och lockande, men våra känslor är i sig blinda och leder lätt vilse. Människan behöver både hinna se och bedöma för att kunna handla rätt. Vår kultur gör människan ovan att vänta. Redan naturen lär oss att det finns en väntans tid mellan sådd och skörd. Det tar tid att mogna som människa. Till konsten att leva hör konsten att vänta.

Predikan 7 Påsksöndagen 2026

"Den Helige Ande eller tids-anden?" Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium hörde vi Jesus beskriva det eviga livet som att känna den levande, treenige Guden. Denna kännedom har en kognitiv, medveten och intellektuell, dimension, uttryckt genom trosförmedlingen i familjen och Kyrkans undervisning, och tillhandahåller de nödvändiga, om än inte tillräckliga, förutsättningarna för en personlig relation till Gud.

Predikan 7 Påsksöndagen 2026

Kära medkristna, Apostlarna och Jungfru Moder Maria var samlade i bön efter Herrens uppstigande till Fadern i himlen. De kunde inte ana på vilket sätt den Helige Ande skulle komma, bara att han skulle komma: ”Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8). Det är Jesu egna ord.

Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Påsken fullbordas av Pingsten. Apostlarna var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. De hade sett honom. Men de börjar inte omedelbart predika, inte ens efter himmelsfärden. Vi ser dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden med Jesus – apostlarna samlade runt Maria, i ständig bön. På samma sätt väntar kyrkan under de nio dagarna mellan Kristi Him-melsfärd och Pingst – den s.k. Pingstnovenan – i bön om och väntan på Anden.

Predikan 7 Påsksöndagen 2025

Enhet i både sanning och kärlek. Kära systrar och bröder i Kristus, Påsktiden börjar närma sig sitt slut med firandet av Kristi himmelsfärdsdag i torsdags och Pingsten, den Helige Andes utgjutande, om en vecka. Med dagens läsningar är det som att vi stannar upp i väntan och bön, tillsammans med hela Kyrkan. Vi kunde i evangeliet lyssna till ett utdrag ur Jesus bön kvällen före hans lidande, den s k översteprästerliga förbönen, där han ber för sina apostlar och för alla som kommer att tro på honom genom deras vittnesbörd, dvs också för oss.