Kära medbröder och medsystrar i tron på den evige och barmhärtige. Den döde Lasaros’ systrar finner tröst i tron på uppståndelsen på den yttersta dagen. Det är också en tröst för oss. ”Jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du ber honom om”, säger Marta (Joh 11:22). Jesus själv går till graven och kan inte hålla tillbaka sina tårar för Lasaros skull.
NN, kom ut! Lasaros, kom ut! Två veckor före påsk hör vi hur Jesus ropar den döde Lasaros ut ur graven. Ropet ljuder också idag. Ett rop till alla som hör evangeliets ord. Ett rop att fira påsk och att stiga ut i livet. Vi måste börja från början. Den gång i begynnelsen då Herren belade synden med dödsstraff och sade till den första människan: ”Den dag du äter av kunskapens träd på gott och ont skall du dö.”
"Om Jesus mirakel bara är symboler kan man lika gärna tro på seriebjörnen Bamse". Kära systrar och bröder i Kristus, Fastetiden är vår vandring med Jesus på väg till Jerusalem, och hans lidande, död och uppståndelse. På vägen hittills har Jesus genom söndagsmässans evangelieläsningar förklarat alltmer av sig själv och därmed av sitt uppdrag: Som människan så som hon var tänkt att vara när hon avvisar frestelsen att sätta Gud i andra hand. Som den som erbjuder oss att gå med honom genom lidande och död till gudomlig härlighet. Som Guds barmhärtighet som söker upp oss och får oss att törsta efter det levande vattnet. Som den som öppnar våra ögon för sanningen, Guds verklighet.
Dagens evangelium berättar om Jesus sista mirakel på väg till Jerusalem och sitt lidande, sin död och sin uppståndelse: hur han uppväcker sin vän Lasaros, som varit begravd i fyra dagar, från döden. Om Jesus mirakel bara vore symboler (för vad?) skulle de inte säga oss ngt mer existentiellt väsentligt än vad t ex seriebjörnen Bamse gör. Men just för att de har ägt rum har de betydelse i alla tider. Ur berättelsen om Lasaros vill jag nämna två särskilda betydelser som talar direkt till oss i allt som vi just nu upplever.
Mitt i en orolig och plågad värld. Vi i klostret som får fira den heliga eukaristin är oförtjänt privilegierade. Men därmed också ålagda en helig uppgift, att fira mässan ställföreträdande för dem som inte kan delta. I förrgår följde vi en syster till graven. En plats står tom. En grav är tillsluten. Idag hör vi hur Jesus med hög röst kallar Lasaros ur graven. Det låter som en annan värld, och Jesu röst hör förvisso till en annan värld, men hans röst ljuder in i den värld där vi känner igen oss. Evangelisten Johannes berättar både om förebrående frågor, om förtvivlad gråt och om nära vänskap. Mitt i denna sörjande, oroliga och plågade värld ljuder Jesu Kristi röst.