5:e Påsksöndagen

Hemligheten med ett fruktbärande liv. Människan vill gärna uträtta något i livet. Hon vill bidra med nå­got och helst lämna nå­got efter sig. Det kan förvisso bli en fåfäng jakt efter berömmelse och ära, men i grun­den är det en sund och mänsklig önskan. Män­niskan vet att hennes liv är tänkt att bära frukt. Jesu liknelse om vinstocken och grenarna knyter an till denna önskan. Ingen planterar en vinstock för nöjes skull, åtminstone inte bland dem som först lyssnade till Je­su ord. En vinstock plan­te­ras för att den skall bära frukt. Grenarna skall digna av tunga, immiga dru­vor.

Ett litet ord möter flera gånger i dagens läsningar och liturgi, ordet ny eller nytt. Ingångs­anti­fonen sjöng om den nya sången (canticum novum). I andra läsningen hörde vi om en ny himmel och en ny jord, och om det nya Jerusalem. Den Johannes såg sitta på den him­melska tro­nen hör vi säga­: ”Se, jag gör allting nytt”. I evangeliet hör vi Jesus tala om ett nytt.