3:e Påsksöndagen - årgång A

Predikan 3 Påsksöndagen 2020

”Brann inte våra hjärtan när han utlade skrifterna för oss?” Låt oss förena oss med de två lärjungarna på väg till Emmaus, som om det vore förs­ta gången vi följde dem. Det som hände då kan hända nu. De var på väg bort från Jerusalem och talade med varandra om det som hänt där under påsken. De får säll­skap av Jesus, men deras ögon är förblindade av sorg och bedrövelse. Den anony­me medvandraren frågar vad de talar om. Han spelar till och med okunnig om vad som hänt och de förun­drar sig. Som en skicklig terapeut får han dem att öppna sina hjärtan. De berättar om ”den­ne Jesus från Na­saret, mäktig i ord och gär­ning in­för Gud och hela folket”. Hur han blev utlämnad av de­ras egna överste­präs­ter och råds­herrar, dömd till döden och korsfäst, ”medan vi hoppades att han var den som skulle befria Israel”. Nu är de dessutom uppskakade, eftersom det har gått tre dagar och det hörs rykten om att han skall ha uppstått från de döda.

Predikan 3 Påsksöndagen 2020

I dagens evangelium hör vi ”Emmausberättelsen”: dvs om de två lärjungar som på Påskdagens afton, i sorg över Jesus död och i förvirring om de första ögonvittnena om hans uppståndelse på morgonen samma dag, vandrar från Jerusalem till Emmaus. Det är oklart exakt var byn Emmaus låg. En tradition pekar på att det rörde sig om en bebyggelse som uppstått runt en romersk militärförläggning. Då skulle de båda lärjungarnas vandring från Jerusalem, där Jesus korsoffer och uppståndelse visade Guds makt som är den självutgivande kärlekens, till Emmaus, ett centrum för den världsliga makten byggd på våld och rädsla, illustrera deras och allas vår vandring i fel riktning i livet om vi tappar bort Jesus Kristus som vägvisare.

Predikan på tredje söndagen i Påsken 2017

Kära Guds älskade, ”Då öppnades deras ögon – och de kände igen honom…” De kände igen honom! Hur ofta händer det inte oss, att vi ”känner igen” Jesus i vår tro som den Uppståndne? Små, nästan alltför alldagliga och obetydliga, händelser för oss oväntat i närheten av Gud och precis som lärjungarna utanför Emmaus, ber vi honom stanna kvar hos oss. ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.”