2:a söndagen i Fastan - årgång A

Predikan 2 söndagen i Fastan 2020

Vägen har ett mål. Människans liv kan liknas vid en väg. Det kan de flesta instämma i. Men har vägen ett mål? Utan mål blir det frestan­de att nöja sig med jordiska delmål, men dessa är, som vi vet, begränsade och ofta be­­dräg­liga. Utan hopp har människan redan börjat dö. Abraham kallades att ge sig av mot ett mål, ett okänt land. Han bröt upp från sitt land, sin släkt och sitt hem för att gå mot ett land som Gud lovade att ge honom. Hans väg blev en bild för Guds folks procession genom tiden.

Predikan 2 söndagen i Fastan 2020

Hur hänger berättelsen i dagens evangelium, den om Kristi förklaring och som ju har en egen högtid i augusti, ihop med Fastan? Via den första läsningen förstår vi att omvandlingen av Jesus på berget markerar uppfyllelsen av Guds löfte till Abraham att det fulla återupprättandet av människans gemenskap med Gud en dag ska komma till hela världen från en ättling till Abraham, dvs en utvald av det som ska bli Israels folk - Jesus från Nasaret, Gud som blivit människa i detta folk.

Predikan 2 söndagen i Fastan 2017

1 Mos 12:1-4; 2 Tim 1:8b-10; Matt 17:1-9

Fastetiden är en tid för nyorientering i vår kallelse som kristna människor. Framför oss i dag får vi bilden av Jesus som förvandlas inför apostlarna. Hans kläder blev skinande vita och Faderns röst hördes: ”Detta är min älskade son, min utvalde, lyssna till Honom”. Om Jesus är utvald är vi, i hans efterföljelse, också utvalda med början i vårt dop.