2:a söndagen i Advent - årgång A

Predikan 2 söndagen i Advent 2019

För att bevara vårt hopp. När ett kraftigt träd har fällts till marken finns bara stubben kvar. Trädets historia är slut. En bild för hopplöshet. Så var det för Israels folk när den siste kungen av Davids ätt hade dött i babylonisk fångenskap på 500-talet f. Kr. Men profe­ten Jesaja ser läng­re och klarare. Han säger: ”ett skott, en gren, skall skjuta upp ur Isais av­hugg­na stam”. Profe­ten tecknar kon­turerna av den Messias, vars födelse vi skall fira om några vec­kor. Vi sjunger om det i julpsalmen: ”Det är en ros utsprungen av Da­vids rot och stam”. Tidi­gare sjöng man: ”av Jesse rot och stam”. Då visste flera svenskar att Davids far hette Jes­se, en medeltida form av Jishaj/Isai. För dem som hörde tändes ett hopp, åtminstone ett frö. Särskild när de lyssnade till profetens fort­sättning.

Predikan andra söndagen i Advent 2016 – i Nässjö

Kära bröder och systrar i Kristus, ”Omvänd er – himmelriket är nära!” Det är en man som bland sina medmänniskor ser en andlig nöd – han undrar: ”har människor glömt Gud?” Johannes heter han. En profet i öknen! ”Har människor börjat tillbe avgudarna? Varför kommer de inte längre till Herrens tempel för att tacka Gud för allt han ger, allt han låter människor få del av, all godhet som bara Gud själv kan ge?”