Kära bröder och systrar, Jesu liknelse om ogräset bland vetet som djävulen sått om natten är för oss en förklaring till varför det också i vårt samhälle finns många svårigheter. Det finns mitt ibland oss allvarliga ogräs i olika former. I Romarbrevet förklarar Paulus varför vi själva ofta har svårt att skilja på den goda och den dåliga sådden. Aposteln menar att den Helige Ande möter motstånd inom oss. För att få bukt med detta inre motstånd ”vädjar” Han för oss så att vi kan uppfatta vad Gud vill (8:27). Om vi har ett andligt motstånd inom oss är det vår envishet. Den förstör oss om inte Gud vädjar till vårt bättre jag.
Den milda allmakten. Varifrån kommer det onda? Varför utför människor onda gärningar? Olika vetenskaper, psykologi, genetik, sociologi, försöker förklara varför människor utför sådana handlingar. Och mycket kan förklaras – men inte allt. Inför de grövsta brotten står specialisterna ofta handfallna. Ett verktyg för att förstå det onda finns inte längre i vår efterkristna kultur, att människan kan synda. När hennes frihet bortförklaras och hon berövas sitt moraliska ansvar blir ondskan ännu svårare att förstå.
”Att tona ner talet om domen är att svika både Jesus och medmänniskorna" Kära systrar och bröder i Kristus, Att det finns en dom, dvs att vårt sätt att förhålla oss till Gud och varandra får en evig konsekvens, är något Jesus ständigt påminner om. Därför är det ett svek både mot Jesus själv och mot andras möjlighet till frälsning, när kristna företrädare tonar ner, eller ännu värre bortförklarar, domens realitet. För det är ju för att ge oss möjlighet att undvika den dom vi alla har över oss – att för evigt bli fast i det nej till Gud som vi i stort och smått säger dagligen – som Gud blir människa och så själv tar på sig effekten av våra nej för att vi, om vi vill tro, ska kunna uppstå med honom, som han.
Var stilla för Herren och förbida honom. Dagens andra läsning står som ett bortglömt litet syskon mellan den lärorika läsningen ur Vishetens bok och det dramatiska evangeliet. Två korta verser ur Paulus brev till romarna. Aposteln suckar och säger: ”Vi vet inte hur vår bön egentligen bör vara”. Det är den högt begåvade och mycket erfarne Paulus som säger det, han som kunde få trons fiender på knä och vars prövningar i det kristna livet var större än de flesta andras. Han visste inte hur hans bön skulle vara! Men han visste att han inte visste.