Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, den Uppståndne och levande Frälsaren! Läsningarna idag säger oss: Se upp så att den Onde inte får er på fall med sitt smickrande och sina löften om fördelar och bekvämligheter! Vi har än en gång hört om syndafallet i Edens lustgård, det jordiska paradiset. Adam och Eva faller, men vi förstår att Gud inte vill överge dem. ”Herren Gud ropade på mannen: ’Var är du’”. Som en far ropar till sina älskade barn. Var är ni? Kom tillbaka!
Undvik synd mot den Helige Ande. Kära bröder och systrar i Kristus, Jesus säger att om ”Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå – det är slutet för honom.” På så sätt försvarar sig Herren mot de skriftlärda som säger att ”det var med demonernas furste som han drev ut demonerna”. Han påpekar att det vore oklokt av Satan att motarbeta sig själv genom att driva ut sina egna demoner. Men på ett djupare plan beskriver Herren ondskans natur på ett mycket träffande sätt. För det onda kan ju inte existera självständigt, utan det existerar bara genom att förstöra eller pervertera det goda.
Det är lätt att tappa modet när vi ser oss omkring, både i den stora och i den lilla världen. Och den som tappar modet börjar lätt att klaga och knota. En som skulle haft skäl att knota var aposteln Paulus, som utstått mer än de flesta. Han nämner ”trångmål och nöd, prygel, fångenskap, vaka och svält”. Trots det säger han i dagens andra läsning: ”Därför ger jag inte upp”.
Kära bröder och systrar, Påve Franciskus utfärdade i slutet av förra året ett dekret om helgonförklaring av svenskan Elisabeth Hesselblad. Elisabeth Hesselblad blir i dag vårt andra kanoniserade svenska helgon utöver Heliga Birgitta, som helgonförklarades 1391. I några korta ord från vårt stifts informationsansvariga kan följande sägas om det nya helgonet: ”Maria Elisabeth Hesselblad grundade Birgittinorden, SS Salvatoris S. Brigidae, Vår Frälsares Orden. Hon föddes i Fåglavik i Sverige den 4 juni 1870 och dog i Rom den 24 april 1957. Fåglavik är en liten plats strax norr om Borås och några vallfärder dit har gjorts tidigare från vår församling.
Finns det något att hoppas på när allt hopp är ute? Människan kommer i situationer som tycks hopplösa. Situationer som kan beröva henne själva livsmodet. Hon vet någonstans att utan hopp slutar hon att leva. Dilemmat är att hon inte kan förneka realiteterna. Situationen tycks alltigenom hopplös. Abraham hade kommit i den situationen. Han hade brutit upp från sitt land och sin släkt och gett sig Gud i hågen.