Predikningar Ingmar Svanteson

”Akta er för de falska profeterna.” De farligaste är de fromma, ”förklädda till får”, de uppträder som ”lju­sets änglar”. Vackra ord och yttre fromhet bevisar ingenting, inte ens under­verk. ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” Thomas More, kungens kansler, och biskop John Fisher motsatte sig Henrik VIII:s skilsmässoplaner. De vägrade att skriva på tro­hetseden till kungen, där denne gjorde sig till kyr­kans över­huvud. Deras trohet mot på­ven och den katolska tron väg­de tyngre.

Dåtidens stormakt Assyrien hade intagit Nordriket år 721 f. Kr. Tju­­go år senare, ho­tas också Juda rike och Jerusalem. Kung His­kia får ett hotfullt och sarkastiskt brev från den assyriske kung­en. ’Skulle du bli räd­­­dad, när alla andra gått till spil­lo?’ När kungen läst brevet gick han in i Herrens hus och ”bredde ut brevet inför Herrens ansikte”. Han ”på­minner” Gud om hans makt och barmhärtighet. Ge­nom profeten Je­saja får han löfte om hjälp. En ängel griper in och slår fienden. Historikerna be­kräf­tar att en farsot ägde rum vid denna tid. Det ena utesluter inte det and­ra.

Nordriket föll 721 f.Kr. för det assyriska riket. Elva av Israels stam­mar gick förlorade. De beskrivs som hårdnackade. De lyssnade inte på de profeter Herren ha­de sänt. Med den assyriska kungen som redskap ”försköt Herren dem från sitt ansikte”. Deras ohörsamhet fällde domen över dem.

Närvaro, offer, helande. Den högtid vi firar idag, Kristi kropps och blods högtid, är Herrens största gåva till sin kyrka. Aposteln Paulus vittnar om det i andra läsningen, det äldsta skrivna vittnes­bör­­­det vi har om den heliga eukaristin: ”Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er”.

”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.” Ett efterlängtat och hoppfullt löfte. Men det rymmer en vägvisning. ”Sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra ock­så”. Löftet ställer män­niskan inför ett avgörande val. Livet är en fråga om prioritering. Ingenting får konkur­re­ra med Guds rike och hans rättfärdighet.

Den heliga historien verkar allt annat än helig. Atalja var dotter till Ahab och Isebel, som hade stått emot profe­ten Elia. Hon försöker förgöra alla davidsättlingar i Juda. En av dem räd­das och insätts som konung. Denne blir ett tecken på att löftet till David inte skulle gå under. ”Konungar av din släkt skall få sitta på din tron.” Långt senare, inför Jesu födelse, märker vi samma iver och hopp om att Messias måste vara av Davids ätt.

Profeten Elia tas upp i himlen inför sin efterföljare Eli­shas ö­gon. Men dessförinnan ger han sin efterföljare ett gene­röst er­bju­­dan­de: ”Be mig om vad jag skall göra för dig, innan jag blir tagen ifrån dig.” Elisha ber frimodigt om ”en dubbel arvslott av hans an­de”. Det var enligt Mose lag den lott som tillföll ”den först­födde”. Elias kraft över­förs på hans efterföljare. När Eli­sha slår på vattnet med Elias mantel delar det sig och han kan gå över Jordan.

Kung Ahab har, på förslag av drottning Isébel, låtit stena Nabot. Ett veritabelt nidingsdåd. Profeten Elia letar upp Ahab och för­kunnar Guds fruktansvärda dom. Ahab säger: ”Har du slutligen fun­nit mig, du min fiende?” Vi kan känna igen profetens ord i samvetet som ”letar upp” oss.

Varför alla goda ting är tre. ”Alla goda ting är tre” säger den mänskliga erfarenheten. Och det sägs inte av en slump. Det har sin källa i tillvarons innersta verklighet, den Treenige Gu­den. Kyrkans tro på den Treenige Guden är en strikt tros­hemlighet. Ing­en hade kunnat tänka fram denna sanning om inte Gud hade uppen­barat den. Ändå finns det spår och tecken, till exempel talesättet att ”alla goda ting är tre”.

Lukas berättar att Barnabas var ”en god man, full av helig ande och tro”. Han var betrodd i församlingen i Jerusalem och sändes att ”visi­te­ra” försam­ling­en i Antio­chia när även hedningarna tog emot budskapet. Han har kommit i skuggan av Paulus men sökte upp denne i Tarsos, tog honom till Antio­chia där de arbetade ett helt år tillsammans. Ge­men­samt sändes de ut på den första mis­sions­resan.