Kortpredikan 8 oktober 2024, Vår Fru av Rosenkransen

Gal 1: 13-24; Ps 139: 1-3, 13-15; Luk 10: 38-42

Paulus har fått sitt apostoliska uppdrag direkt från Gud. När han ifrågasätts är det detta uppdrag han bygger på och hänvisar till.

Det betyder inte att han bygger upp något eget. Han söker upp Petrus i Jeru­salem och när församlingarna i Judéen får höra om Pauli förkun­nelse prisar de Gud. Så bevaras enheten. Splittring och sektbildning förhindras.

Mönstret upprepas i kyrkans historia. Kyrkan måste erkänna dem som Gud suveränt utväljer. Men den som menar sig ha fått en kal­lel­se måste låta sig prövas och underordna sig den kyrkli­ga gemen­skapen. Det är långt ifrån spänningsfritt. Ofta har Kyrkan först i efterhand förstått en ny men äkta kallel­se.

När Maria lyssnar till Jesu ord, när hon lämnar arbetet åt Marta och drar på sig hennes kritik, ser vi en spänning som fortsatt ge-nom kyr­kans historia. Men Marias val bekräftas av Jesus: ”Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne”.

Det betyder ingen nedvärdering av gästfrihet och konkret nästan­kärlek. Ändå – vem be­höver inte få sina ögon öpp­nade för ”det som är bäst”?

Den 7 oktober år 1571 besegrades de turkiska musli­mer­na i sla­get vid Le­pan­to, utanför den grekiska kusten. Segern ägde rum på rosenkransfesten och de kristna tog emot segern som ett bö­ne­svar från Gud, förmedlat ge­nom jungfru Ma­ria. Så firas denna dag som Rosen­kran­sens dag[1] och hela oktober blev Ro­sen­kransens månad.

Kraften att förmedla svar på våra böner fick Maria från Guds ord.

pater Ingmar Svanteson

[1] I Sverige firas dagen den 8 oktober på grund av gårdagens Birgittahögtid.