Kortpredikan 8 oktober 2024, Vår Fru av Rosenkransen
Gal 1: 13-24; Ps 139: 1-3, 13-15; Luk 10: 38-42
Paulus har fått sitt apostoliska uppdrag direkt från Gud. När han ifrågasätts är det detta uppdrag han bygger på och hänvisar till.
Det betyder inte att han bygger upp något eget. Han söker upp Petrus i Jerusalem och när församlingarna i Judéen får höra om Pauli förkunnelse prisar de Gud. Så bevaras enheten. Splittring och sektbildning förhindras.
Mönstret upprepas i kyrkans historia. Kyrkan måste erkänna dem som Gud suveränt utväljer. Men den som menar sig ha fått en kallelse måste låta sig prövas och underordna sig den kyrkliga gemenskapen. Det är långt ifrån spänningsfritt. Ofta har Kyrkan först i efterhand förstått en ny men äkta kallelse.
När Maria lyssnar till Jesu ord, när hon lämnar arbetet åt Marta och drar på sig hennes kritik, ser vi en spänning som fortsatt ge-nom kyrkans historia. Men Marias val bekräftas av Jesus: ”Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne”.
Det betyder ingen nedvärdering av gästfrihet och konkret nästankärlek. Ändå – vem behöver inte få sina ögon öppnade för ”det som är bäst”?
Den 7 oktober år 1571 besegrades de turkiska muslimerna i slaget vid Lepanto, utanför den grekiska kusten. Segern ägde rum på rosenkransfesten och de kristna tog emot segern som ett bönesvar från Gud, förmedlat genom jungfru Maria. Så firas denna dag som Rosenkransens dag[1] och hela oktober blev Rosenkransens månad.
Kraften att förmedla svar på våra böner fick Maria från Guds ord.
pater Ingmar Svanteson
[1] I Sverige firas dagen den 8 oktober på grund av gårdagens Birgittahögtid.