Kortpredikan 25 oktober 2024
Ef 4: 1-6; Ps 24: 1-4b, 5-6; Luk 12: 54-59
”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”
Indirekt hänvisar Jesus till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helgedom”. I sitt samvete har människan redan svaret, när hon låter samvetet upplysas.
Samvetet känner igen sanningen i Jesu ord och hans kyrkas undervisning. ”Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.”
Aposteln har fått del av detta ljus. I fjärde kapitlet av Efesierbrevet drar han konsekvenserna av det ljus han vittnat om i de inledande kapitlen.
Ödmjukhet, mildhet, fördragsamhet, tålamod, kärlek och frid – lemmarna i Kristi kropp leds av det ljus de lärt sig av honom som nu är kroppens huvud.
Enhet skall inte ”uppnås”, det blir en människoproducerad och ständigt hotad enhet. Den enda hållbara enheten är den som är given som en gåva.
Den skall ”bevaras”. ”En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader.”
Ögonen öppnas för den Gud ”som står över allting, verkar genom allt och finns i allt” – Fadern och Sonen och den helige Ande.
Fadern, den upphöjde och oåtkomlige. Sonen, som verkar genom allt och sammanfattar allt. Anden, som gör levande, fullbordar och är närvarande i allt.
I den heliga eukaristin går vi in i och blir delaktiga av hela Kyrkans ”samvete”.
De troende får Andens hjälp att besvara Jesu fråga: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”
pater Ingmar Svanteson
