Kortpredikan 19 september 2019

1 Tim 4:12-16; Ps 111:7-10; Luk 7:36-50

Paulus säger till Timotheos: ”Låt ingen se ner på dig för att du är ung.” 

Timotheos hade fått en nådegåva genom det uppdrag han fått, förmedlad genom handpåläggning. Han uppmanas att frimodigt läsa ur skrif­terna, för­ma­na och un­dervi­sa, oberoende av sin ringa ålder.

Alla har inte Timotheos´ gåva, men alla har tillgång till en ännu större gåva, syndernas förlåtelse.

Kvinnan i fariséns hus hade fått förlåtelse för sina synder. Det gjorde henne fri och frimo­dig, oåt­kom­lig för föraktfulla domar, egna och andras.

Hon fick den gåvan genom fullkomlig ånger, ånger av ”stor kär­lek”. Kyrkan lär att denna ånger ger förlåtelse för alla synder.

De flesta har mera blandade motiv i sin ånger, men de går sam­ma väg.

Vissheten om syndernas förlåtelse befriar från självförakt och fruktan för människors domar och åsikter. Paulus frågar retoriskt och trotsigt: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?”

Men den ger också kraft att själv visa större kärlek till sin nästa. Det Jesus säger: ”hon har fått förlåtelse, ty hon har visat stor kärlek”, kan också översättas: ”Hon har fått förlåtel­se. Det ser man på att hon visar stor kärlek”.

Syndernas förlåtelse, mottagen genom uppriktig ånger, ofta förenad med tårar och gene­rös handling, är vägen till befrielse och frihet.

Förakt, människofruktan och tröghet har ingen makt över den förlåtne.  

Jesus säger till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid”.

Anden säger till den förlåtne det Paulus sade till Timo­the­os: ”Låt ingen se ner på dig”.

                                                                               pater Ingmar Svanteson