Predikningar

Kära bröder och systrar, Vi kommer nog alltid hit tillsammans för att tacka Gud. Nu  tackar vi Gud särskilt genom vår fasta. Ingen av oss har upplevt exakt samma händelser att tacka för. Att tacka Gud är ändå en viktig del i att förbereda oss för det eviga livet. Det ska vi alltid komma ihåg. Livet, som sådant, har skänkts oss som gåva. Vem kan då vara otacksam? Vad Jesus gör är att alltid uppmana oss till heligheten. Men vad är egentligen helighet? Låt oss stanna upp en stund inför liknelsen om vetekornet som måste dö för att fortplanta sig och ge nytt liv.

Kära bröder och systrar, Psalmen mellan läsningen ur Andra Krönikeboken och brevet till de kristna i Efesos påminner oss om att vi är flyktingar på väg. Vi är alla är långt från vårt sanna hemland som är Himlen hos Gud. ”Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.” Det är den ständiga längtan hem som bor inom oss. Så illa är det väl ändå inte, kanske någon invänder: om vi inte alla har medborgarskapet så har vi ju i alla fall uppehållstillståndet. Jo, men visst, men det handlar bara om den fysiska och sociala tryggheten! Om vi är infödda i Norden, eritreaner, finländare, ukrainare, mexikaner eller greker, har vi ändå alla det gemensamt att vi är på väg. Vår hemort är inte bestämd, det är en öppen fråga. Vi är alla invandrare, liksom bofasta utlänningar, därför att det här landet inte är vårt verkliga hemland.