Yttrandefrihetens gränser
Frågan om yttrandefriheten, och yttrandefrihetens gränser som under senare tid diskuteras i vårt grannland Finland bör alltid hållas levande. Vi kan alltså lära oss något av den spända situation som uppstått i Finland sedan förre inrikesministern och nuvarande riksdagsledamoten Päivi Räsänen kallats till polisförhör för uttalande i media om vad Bibeln säger och lär om normerna för mänskliga former av sexuella relationer.
Det är uppenbart att vissa media reagerat starkt mot att hon sagt sin mening om homosexuell livsstil i ljuset av vad Bibeln – särskilt aposteln Paulus sagt. Att hon sedan sagt att uttalandena varit riktade till ledarna inom Lutherska kyrkan i Finland, som bland annat ställt upp som officiell sponsor för Pridefestivalen i Helsingfors 2019 på sommaren, har inte friat henne från misstanken att fördöma vissa människors sexuella läggning.
Hon säger själv att hon inte kritiserar homosexuella grupper eller personer utan yttrat sig om Lutherska kyrkans självförståelse i fråga om Bibelns auktoritet jämfört med finska Pridefestivalens uppmärksammade manifestation. Finns här en i tiden vanlig värderingskonflikt? Priderörelsen har yttrandefrihet att framföra budskap offentligt utan att hänvisa till religionsfriheten. KD-politikern Räsänens uttalanden om Bibelns budskap misstänks däremot vara uttryck för diskriminering eller till och med hat mot sexuella minoriteter.
Katolska katekesen säger (1740) att ”utövande av frihet inte innebär rätten att säga allt och göra allt. Det är felaktigt att påstå att människan, frihetens subjekt, är sig själv nog och har sitt mål att tillfredsställa sina egna intressen genom att äga och njuta av jordiska ting”. Mot bakgrund av kritiken mot Räsänen och hennes försvar kan man alltså säga att yttrandefriheten finns men att den har sina begränsningar. Lutherska kyrkan har genom sitt sponsorskap för Pride Helsingfors velat styrka rörelsens yttrandefrihet i det allmänna rummet. Räsänen tycks å sin sida mena att yttrandefriheten för Lutherska kyrkan i Finland kränker kristendomens rätt att förklara och uttala läran om sexualiteten och familjevärdena.
Det rimliga är att yttrandefriheten på båda håll respekteras och tillåts i det allmänna rummet som hör till en fungerande demokrati. Vad det eventuella åtalet mot Räsänen skulle innebära är, enligt hennes egen mening och många andras, en signal om en framtida av staten understödd religionsförföljelse vilket i Finland, och naturligtvis i alla europeiska stater, skulle vara en revolution som leder till mindre frihet för ett lands medborgare och för alla religioner.
Vad man alltså bör lära sig av den uppkomna situationen i Finland, som lika gärna skulle vara en situation i Sverige, är att noga väga sina ord så att de kan försvara den religiösa sanningen utan att förringa den mänskliga värdigheten hos dem avvisar den religiösa sanningen om sexualitet, äktenskap och familj. I det ljuset är uttalandet här nedan om vikten av en fri diskussion undertecknad av ett stort antal kyrkomötesombud i Lutherska kyrkan i Finland viktigt att känna till. En fungerande demokrati måste kunna vara kritiskt ifrågasättande utan att enskilda bestraffas och medborgarna tystas ner och slutar uttala sig.
Uttalande om vikten av en fri diskussion
Vi undertecknade kyrkomötesombud vill försvara yttrandefriheten och religionsfriheten. Att riksdagsledamot Päivi Räsänen kallats till polisförhör har väckt frågan om dessa grundläggande rättigheter fortfarande är i kraft i vårt land.
Ifall medborgarna inte kan ge uttryck för olika åsikter i frågor om etik och livsstil utan risk att anklagas för att göra sig skyldiga till lagbrott eller hatpropaganda, leder det till att den fria diskussion som hör till ett demokratiskt samhälle hämmas.
Enligt vår uppfattning har Räsänen inte ifrågasatt de homosexuellas människovärde, inte heller förnedrat, hånat eller hotat dem. Hon har i offentligheten framfört den traditionella kristna synen på sexualiteten och med Bibeln motiverat vilka handlingar som bryter mot den. Att göra så är normal praxis inom kristendomen. Det görs också i de lutherska bekännelseskrifterna, som till exempel den kyrkolag som riksdagen har godkänt hänvisar till.
Självfallet kan man ha en helt annan syn än Räsänen på Guds vilja och sexualiteten. Även den synen ska tillåtas i offentligheten.
Polisen eller rättsväsendet kan inte avgöra frågor om vilken bibeltolkning som är riktig eller vilken sexuell livsstil som är förenlig med Guds vilja. Polisen och rättsväsendet ska ingripa när det gäller en religiositet som hotar en individs eller människogrupps samhälleliga ställning, heder, skydd av egendom eller kroppsliga integritet.
Såvitt vi vet har Räsänen i offentligheten inte gjort sig skyldig till något sådant. Hon har talat om frågor som berör människans gudsrelation och tillträdet till himlen. Detta bör fortsättningsvis vara tillåtet i offentligheten, också när det eventuellt sårar någons övertygelse.
Åbo, 7.11.2019
Sammeli Juntunen, Pekka Simojoki, Marianna Parpala, Pekka Heikkilä, Jouko Jääskeläinen, Hannele Karppinen, Leif Nummela, Riku Rinne, Niilo Räsänen, Erkki Koskenniemi, Ville Auvinen, Janne Kaisanlahti, Olli Loikkanen, Jouni Turtiainen, Jari Kemppainen, Göran Stenlund, Aimo Koskelo, Arto Antturi, Harri Saine, Markku Huttunen, Annika Määttänen, Eeva-Riitta Hahtola, Ilkka Pöyhönen, Erkki Puhalainen, Paula Lehmuskallio, Heikki Pelkonen, Mikko Himanka, Johanna Lumijärvi, Heikki Sorvari, Liisa Teräslahti, Jouko Ylinen, Oiva Malinen
källa Uttalande om vikten av en fri diskussion
se gärna på Katolsk Horisont, Intressanta texter:
