En trogen folkmassa tillber Kristus på Lucas Oil Stadium under den 10:e nationella eukaristiska kongressen. (foto: Tyler Greenwood)

I centrala Indianapolis, mitt i en livlig folkmassa på 60 000 människor, stod en man trotsigt i ett gathörn med ett blåshorn i handen och en kopia av de tio budorden.

Pilgrimer, unga som gamla, hade rest när och fjärran för att delta i en händelse som inte hade inträffat på mer än 80 år.

Medan folkmassan ivrigt trängdes för att få en plats att se den eukaristiska processionen, tog den evangeliska demonstranten tillfället i akt att håna de troende i ett försök att störa vördnaden för tillfället.

Ur mängden av pilgrimer steg en individ fram med orubblig beslutsamhet. Med en varsam hand på demonstrantens axel och en medkännande blick mötte denna trogna pilgrim demonstrantens blick och sa helt enkelt: "Vi fixar det här."

I det ögonblicket hände något anmärkningsvärt: Demonstranten, kanske rörd av den oväntade vänligheten och det tysta förtroendet, packade lugnt ihop sina tillhörigheter och gick därifrån.

Och vi fortsatte att följa vår Herre mitt i Indianas huvudstad.

Eukaristisk procession pågår den 20 juni i Indianapolis. (Foto: Tyler Greenwood)

Att möta den verkliga närvaron

Innan den nationella eukaristiska kongressen började deltog min fru och jag i en mässa som firades av New York-kardinalen Timothy Dolan i Indianapolis Cathedral of Sts. Peter and Paul.

Biskop Gerardo Colacicco, hjälpbiskop i New York, höll predikan. Han återgav en historia från sin barndom när en annan hjälpbiskop från New York ledde en mycket efterlängtad årlig pilgrimsfärd till den nordamerikanska martyrernas helgedom i Auriesville, New York.

Fylld av upphetsning över inbjudan att ansluta sig till sin moster och farbror, bad den unge Gerardo sina föräldrar om lov att få delta, med en djärv begäran om att få bära sina helt nya skolbyxor. Hans mor gick med på det, på villkor att han inte smutsade ner dem.

Dagen var fylld av samtal, helig mässa och en eukaristisk procession utomhus. När alla började knäböja när processionen passerade tvekade han och oroade sig för att smutsa ner sina byxor i den regnvåta leran.

När biskopen närmade sig med monstransen ljöd tant Sarahs röst: "Unge man, det är din Herre som går förbi, knäböj!" Ett tryck mot baksidan av knät gjorde att han föll i leran.

Trots överraskningen och förlägenheten var han förundrad när biskopen gick förbi med Jesus. I det ögonblicket insåg han: "Det här måste verkligen vara Jesus!"

Från och med då bekräftades hans tro på den Verkliga Närvaron.

Heliga dagar på en stadion

Under fem dagar mitt i sommaren fyllde människor från alla samhällsskikt en NFL-fotbollsstadion som var värd för en Super Bowl och de senaste olympiska simförsöken och snart kommer att välkomna Taylor Swift-fans.

Mitt i allt detta fick stadion förmånen att hysa och tillbe Jesus själv, åtföljd av tiotusentals av hans anhängare, från ångerfulla syndare till levande helgon.

De som samlades personligen och de som deltog virtuellt, tack vare livestreaming och EWTN, bevittnade fantastiskt vackra liturgier, inspirerande tal och påtaglig energi.

LYSSNA OCH TITTA: NEC PLAYLIST

En av de mest slående aspekterna var den djupa glädjen bland alla närvarande. Otålighet och irritation är ofta oundvikliga i en vanlig miljö med en folkmassa av denna storlek. Men så var inte fallet.

Det jag bevittnade var sann glädje och enhet, en känsla av samhörighet som bara kan komma från ett liv som är rotat i den eukaristiske Herren, som bad "att alla ska vara ett".

Tillbedjan pågår i Lucas Oil Stadium (Foto: Tyler Greenwood)

En ny dag gryr

När den nationella eukaristiska pilgrimsfärden gjorde ett stopp i Wheeling, West Virginia, på väg till kongressen, minns jag att jag hörde de "eviga pilgrimerna" sjunga den samtida lovsången 10 000 skäl under processionen från S:t Josephs katedral till S:t Alphonsus kyrka.

"Solen går upp; Det är en ny dag som gryr. … Välsigna Herren, o min själ", lyder texten.

När jag hörde den här sången några veckor senare på Lucas Oil Stadium, som sjöngs av tusentals människor som älskar Herren, fick jag tårar i ögonen.

Jag är övertygad om att en ny dag gryr, föranledd av den eukaristiska väckelsen. Det är uppenbart att något stort är på gång, men vi ska inte bli förvånade. Som en kär prästvän till mig brukar säga, när vi sätter Kristus i centrum, förändras saker och ting.

I slutet av denna monumentala händelse fick alla en viktig men ändå välbekant uppgift: att föra detta budskap "till jordens ände". Vi har hört det förut: "Gå och gör alla folk till lärjungar!"

Så, hur ska vi göra det? Jag tror att vi vet svaret. Vi ska följa det djärva exemplet från miljontals människor genom tiderna som har hållit kyrkan vid liv mitt i förföljelse, skandaler och passivitet.

Sanna och trogna katoliker är inte likgiltiga för de fattigas, främlingarnas och de utsattas behov. De tvekar inte att knäböja i världens gyttja, inte inför förbipasserande politiska ledare eller trender, utan inför den sanne Konungen som finns mitt ibland oss. De erkänner honom som vår Herre och är inte rädda för att stå upp och säga den fasta sanningen till ett samhälle som är i desperat behov av det.

Med tillförsikt och kärlek, och stärkta av eukaristin, säger de till dem som är osäkra: "Vi fixar det här!"

Tyler Greenwood

Tyler Greenwood är pastoral medarbetare vid Cathedral of St. Joseph i Wheeling, West Virginia.

Till svenska, juli 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Lila Rose minns det livsförändrande mötet med Jesus Kristus i eukaristin

Läs åckså: Att bygga en pilgrimskultur i USA – ett steg i taget

Läs också: Den nationella eukaristiska pilgrimsfärden är vårt "Emmaus-ögonblick"

Läs också: Eukaristisk pilgrimsfärd: Att vandra "med Jesus för Jesus" på lång sikt

Läs också: Eukaristisk väckelse tacklar en skräckinjagande motståndare

Läs också: USA: Biskopar öppnar registreringen för den första nationella eukaristiska kongressen på 83 år