Dr Elzbieta Wójcik skriver om hälsan i det kristna äktenskapet. Är vi ansvarsfulla kristna måste vi fråga oss om denna tids virussjukdom är självförvållad av människan eller om ursprunget finns bland djuren som blir ohälsans syndabockar. Det är en mänsklig svaghet att ofta vilja ursäkta oss och lägga skulden på andra eller på omständigheterna.

 Läkaren Elzbieta Wójcik har följt gifta par under lång tid och ser de stora fördelarna med att välja den naturliga regleringen av födslarna. En läkares yrkeserfarenhet är i vår tid viktigare än någonsin eftersom nya sjukdomar och sjukdomstillstånd sprider sig i samhället. Det är ett privilegium att få lyssna till de positiva och på naturen grundade synpunkterna. Varför skulle livet egentligen bli bättre av att vara onaturligt?

Utdrag ur boken ”Vårt släktes hälsa eller ohälsa” i Katolska Utskottets för Äktenskap och Familj, XI. Hela boken on line på hemsida www.katolskakyrkan.se klicka här

Den personliga existensen

Sexualiteten är en form av personlig existens Frågan uppstår om sexualiteten är en tillräckligt viktig aspekt av den mänskliga personligheten så att man i en diskussion om den kan fråga sig om den egentligen berör människans attityd till högre värden.

En del människor tror och hävdar att sexualiteten bara hör till kroppen, att födelsekontrollen snarare är ett externt, biologiskt problem som inte närmare angår personligheten och att varje individ har den absoluta rätten att välja den ena eller den andra inställningen. Vid närmare eftertanke borde det emellertid kunna medges att sexualiteten inte bara är en kroppens biologiska funktion, som t.ex. matsmältningen, utan att den hör till hela existensen som människa.  

Varje sexuell stimulans, hur obetydlig den än kan tyckas vara, men som kroppen alltid känner av, kommer att beröra hela människan som varelse och hos personen framkalla en psykisk spänning.

Sexualiteten styr känslorna

Den styr känslorna, viljan, den förnuftiga själen, och driver fram beslut. Jag kommer alltså att agera, eller inte agera, och detta, som i alla beslut fattade av människan, är kopplat till förmågan att ta ansvar.   De sexuella reaktionernas centrum ligger i hjärnan, i en del som heter diencephalon. Till skillnad från djuren har människan möjligheten att styra sitt sexuella beteende. Varje sexuellt agerande är alltså något som görs av en person och inte bara ett utslag av en biologisk kroppslig funktion.

Visserligen ger människan ibland vika för en överväldigande sexuell lust som gör rent hus med både förnuft och vilja och leder honom eller henne till ett klandervärt beteende. Beteendet upplevs emellertid som en slags påtvingad handling som kränker mänsklig värdighet och orsakar skada.   

Kroppen har sitt språk och sin grammatik

En mänsklig person uttrycker sig genom kroppen och sexuellt beteende kan kallas ”kroppsspråk” samtidigt som man menar att det som uttrycks är uttryck för hela den mänskliga personen.   Om vi accepterar att sexuellt beteende beror på personen i sin helhet måste vi medge att detta område i livet är underställt moralisk bedömning och att ansvar kan utkrävas för beteendet eller handlingen. Det sätt på vilket man får erfarenhet av sexuellt beteende utövar ett inflytande på en persons hela utveckling och andliga nivå. Det ligger i varje fri handling som en människa utför att den antingen lyfter henne upp och gör personligheten bättre och starkare, eller, tvärtom, att den degraderar henne och gör personligheten sämre och svagare. Människan förverkligar sig genom sina handlingar.  

Att ”komma till ljuset”

 Att reflektera är nödvändigt Eftersom medveten och ansvarsfull planering av födslarna är nödvändig i äktenskapet kan man få intrycket att födelsekontrollen är något positivt. Människan är emellertid en förnuftig och ansvarsfull varelse. Hennes värdighet kräver därför att hennes handlingar står på en grund av ett djupare tänkande och en strävan efter sanningen. Jesus Kristus sade: ”Den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset.” (Joh 3:21 a).  

Kyrkan har en moders auktoritet

Det äktenskapliga liv som två personer bestämmer sig för att leva tillsammans som gåva är en fråga av så stor betydelse att det skulle vara under en persons värdighet att bygga det äktenskapliga livet tillsammans på ”ett första intryck” eller en allmän uppfattning som ännu inte kunnat få tydlig bekräftelse. Den personliga värdigheten, liksom problemets stora betydelse, kräver att människan söker och når fram till ett verkligt erkännande av att problemet finns och en övertygelse om att själva kärnan i problemet är viktig.

Som redan påpekats kan man emellertid konstatera att det finns en tendens att inte vilja ta sig tid för personligt djupare reflektioner och filosofiskt tänkande och i stället lättare acceptera allmänt omfattade opinioner. Samtidigt kan man konstatera att det finns en viss ovilja att acceptera undervisning och auktoriteter, ofta också Kyrkans auktoritet. Det glöms lätt bort att Kyrkan inte skapar lagar om den mänskliga existensens grundläggande problem utan bara läser de lagar som antingen uppenbarats av Gud eller skrivits av honom i naturen, lagar som förmedlar det sant goda och lycka, särskilt på den mänskliga kärlekens område.  

Översättning för KUÄF, 2017, Göran Fäldt. Publicerad på Katolsk Horisont i maj 2020.