Vad väntar runt hörnet 2021? - Debatt i Jönköpings-Posten

4
min read

Vad väntar runt hörnet 2021? - Debatt i Jönköpings-Posten

lör, 01/23/2021 - 20:52
Posted in:
0 comments

I varje fungerande demokrati är det nödvändigt med en översyn av de idéer som varit bärande och styrande under en överblickbar period, till exempel vid ett sekelskifte eller ett millennieskifte eller – varför inte vid ett årsskifte.  

Behålla och kasta bort

Det är nödvändigt att fråga sig vad man bör behålla av det som finns och ”arbetar” och vad som bör lyftas bort. Vi har uppenbarligen blottor i vårt nuvarande system som det gångna året gjort oss smärtsamt medvetna om. Vi förhåller oss olika till uppkomna problem som måste lösas, beroende på var någonstans i samhällsmaskineriet vi befinner oss.

Vi har blottor men också styrkor. Båda dessa element måste på något sätt definieras annars kan man aldrig diskutera förändringar i ett framtidsperspektiv. Till styrkorna skulle jag först räkna valsystemet och parlamentarismen. För den historiska sammanhållningens skull räknar jag alltid in monarkins betydelse som sammanhållande, positiv, nationell kraft.

Traditionens betydelse

Det bör finnas ett kungahus med sitt eget ansvar för successionen till tronen. Det bör finnas kungliga slott med en hovstat beslutad av riksdagen som symbolisk påminnelse av svenska jordägande släkters betydelse i landets utveckling som nation.  Välfärdssamhället uppstod inte ur ett tomrum.

Här finns en ännu inte färdigdiskuterade blotta och det är monarkens religion. Om nationen fullt ut bejakar invånarnas religionsfrihet är det en anomali att monarken inte har den friheten enlig lag. Det är en viktigare princip än vad många tror eller vill erkänna.

Institutionerna

En styrka som bör försvaras är det starka samhället med sina demokratiska institutioner. Det i sig är ett försvar av en hög beskattning av produktionsledet för den gemensamma försörjningens skull. För många är det ett för högt pris, men det anser jag att man måste betala.

 Det moderna samhället kan beskrivas som ett samhälle som är rustat för alltid befintliga men inte alltid utnyttjade behov. Det vill säga tåg, bussar och flyg går alltid efter tabell vare sig det är många, få eller inga som låter sig transporteras. Det finns alltid varmvatten i ledningarna och ström i kablarna hur mycket eller lite de än kommer till användning. Det är en lyx äldre tider inte kunnat föreställa sig.

Tåg eller häst och vagn?

Drottning Kristina eller Bellman skulle aldrig kunna resa utan en personlig i förväg planerad färdväg. Vårt system kostar däremot alltid pengar för att upprätthållas. Hästdiligenserna gick inte fram och tillbaka på vägarna utan passagerare. Var man ute i god tid kunde man få häst och vagn vid värdshuset ”Sista vilan” vid slutet på Barnarpsgatan intill Munksjön på den gamla smala vägen till Värnamo.

Fyrarna utmed kusterna lyser alltid oavsett fartygens behov till havs. Det moderna samhället genomströmmas av en aldrig sovande digital verksamhet som ingen ifrågasätter. Systemets blotta är sårbarheten. Allt hänger egentligen på ett komplicerat systems pålitlighet eftersom attacker på nätet är möjliga och effekterna oberäkneliga.

 Skolan i maktens händer

Utbildningssystemet har varit en styrka men blivit en blotta. Sverige hade ett utbildningssystem med definierade kunskapsmål och examenskontroll. Utan det äldre systemet hade Sverige aldrig uppnått sitt materiella välstånd och sin internationella betydelse efter Andra världskrigets slut. Sverige exporterade varor, tjänster, kunskap och kapacitet, det Sverige nu måste importera. Handelsbalansen på kunskapsområdet är negativ.

Jämlikheten och likriktningen

Det som bör behållas i den nationella utbildningsstrategin är jämställdheten men det som måste lyftas bort är likriktningen. Enhetsskolan var en politisk skapelse för demokrati och minskade klyftor mellan samhällsgrupper men den bortsåg från betydelsen av mångfald och anpassningsförmåga till den moderna tidens utmaningar. I dag ser vi vikten av biologisk mångfald. Den har mycket att lära oss.

Statsreligionen fasades ut och ersattes av den absoluta relativismen. Statsreligionen själv genomgick en inre strukturomvandling genom den kvinnliga prästvigningen 1958 vilket innebar en förstärkning av korsets horisontella arm med en motsvarande försvagning av korsets vertikala arm. Djupet offrades för aktiviteterna. En som hängivet ville vara en del av korsets båda armar var poeten Anna Rydstedt. Hon sörjde över att hennes systrar i den Katolska kyrkan aldrig kunde hoppas på prästämbetet.

Relativismen som vi känner den är en slags modern toleransmätare. Men den är ett farligt slukhål, eftersom sådana grundläggande begrepp som personlig frihet, respekten för det ofödda livet och yttrandefriheten också kan förlora sin allmängiltighet genom relativismen. Själva demokratin som sådan kan raderas ut med relativismens likavärdesprincip. Bara diktaturen kan egentligen överta ledarskapet efter demokratins fall.

Svensk skola gick samma utveckling till mötes som religionen. Den gamla skolan hade ledare med lärarerfarenhet och högre utbildning. Den nya skolan underkände dem för det nya syftet med skolan som motor och mentor för ett icke religiöst, humanistiskt, samhälle. Den demokratiska socialismen, med porten stängd mot kommunismen, agerade på liknande sätt i andra europeiska länder, till exempel Storbritannien.  Lärare med högre universitetsutbildning hörde till en samhällsklass som måste drivas bort genom politiskt genomförda lagar. Metoden var Franska revolutionens och Kinas kulturrevolution efter Mao.

Andra ”sociala” kompetenser prioriterades. Skolan blev ett genomreglerat myndighetsverk. Lärarna fick dubbla roller, dels som katederlösa undervisare, dels som elevvårdare. Deras elever skulle senare bli politiska ledare och skoladministratörer.

 Följderna ser vi nu. Det finns inte tillräckligt många människor på viktiga poster i självhushållningen. Det finns ett underskott på ”humankapital” i hela samhällsstrukturen. Det beror på jämlikhetens prioritering framför mångfalden och olikheterna som alltid måste finnas för en samverkansprocess som drivs framåt av alla goda egenskaper. Skolsystemet har genom sin tungroddhet i själva verket skapat blottor i samhällsbygget.

Det urbana och det lantliga

Urbaniseringen i landet är en styrka eftersom stadsbildningarna genererar stora värden mellan människor. På sikt och i stort är urbaniseringen en god sak men den är beroende av en levande landsbygd som inte får behandlas styvmoderligt av institutionerna. Landsbygdens svåra villkor kan vara en av de farligaste blottorna i Sverige på sikt. Ansvaret ligger på politiken, inte på marknaden!

Religionen och befolkningsutvecklingen

Den sista styrkan är befolkningsutvecklingen som samtidigt är en blotta. Det finns enligt internationell forskning ett tydligt samband mellan traditionell religionsutövning och högre födelsetal i befolkningen. Ser man till exempel på Israel så är utvecklingen till en lagom växande befolkning i en väl etablerad demokrati positiv tack vare framför allt de sefardiska judarna som värdesätter familjer med fler barn. De judar som är mer färgade av europeisk livsstil och samtidigt mindre religiöst praktiserande förefaller också statistiskt sett ha färre barn. Om det kan tjäna som måttstock eller prognos för vårt eget land kan vi runt hörnet se en neråtgående befolkning som är beroende av större invandring.

Vad säger vi då till kvinnorna i dag som av klimatskäl helt vill välja bort barn eller till dem som av utbildningsskäl väntar med första (kanske enda) barnet till 30-årsåldern? Bra frågor kan bara besvaras med motfrågor!

                                     Göran Fäldt

                                     Diakon i Katolska kyrkan och pensionerad lärare i Jönköping

Artikeln publicerades i Jönköpings-Postens webb 20 jan och under Debatt ”Framtiden” i papperstidningen 22 jan.

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
7/09/2021
Katolsk Horisont
7/09/2021
Katolsk Horisont
28/08/2021