Rom, Italien, 17 mars 2020 (LifeSiteNews) – En grupp på cirka 30 teologer i Vatikanen som är rådgivare till den Heliga Stolen i lärofrågor har offentliggjort ett dokument som tar upp den allvarliga krisen med illa underrättade katoliker som tar emot sakramenten, som till exempel äktenskapet, med ytterst lite kunskap om vad de betyder och hur de verkar.  

Internationella teologiska kommissionens (ITC) dokument med titeln ”Det ömsesidiga förhållandet mellan tron och sakramenten i den sakramentala ekonomin,” påpekar att en fullständig avsaknad av tro hos ett par i extremfallet kan utgöra hinder för att det sakramentala äktenskapet kommer till.

”Det faktum att det i dag finns ’döpta som inte tror’ ger upphov till ett nytt teologiskt problem och ett allvarligt pastoralt dilemma, i synnerhet när man med stor säkerhet kan säga att tron saknas, eller till och med förkastas,” kan man läsa i dokumentet.

”När det inte finns något spår av tro (i betydelsen trosuppfattning – eller visad benägenhet att tro) och inte heller längtan till nåden eller frälsningen, uppkommer påtagliga tvivel om en allmän väl menad sakramental intention finns, liksom tvivel om ett ingånget äktenskap är giltigt eller inte,” står det också i dokumentet.

Dokumentet kom ut tidigt i mars månad. Det ”betonar att katolsk lära och moral är viktiga och att dessa lärosatser och moralläran måste omfattas med tro om man vill vara autentisk katolik,” sa fr Thomas Weinandy som är ledamot i Internationella teologikommissionen, ITC.

Kapucinprästen har för inte länge sedan talat med National Catholic Registers Romkorrespondent, Edward Pentin. Han förklarade att den som förmedlar sakramentet ”måste ha intentionen att göra det Kyrkan gör inom ramen för dessa sakrament.” Formulärets överkant

Formulärets nederkant

När det gäller äktenskapet är makarna officianterna och prästen Kyrkans vittne.

”Det är här problemet med äktenskapets sakrament blir knepigt,” sa Weinandy. ”De flesta katolska par har nog intentionen att leva i ett verkligt sakramentalt äktenskap – även om de inte har stark tro eller praktiserar tron i någon högre utsträckning.”

Det ser ändå olika ut på många håll. En församlingspräst kan få intrycket att ”ett par är så okunnigt i sin tro och har praktiserat så lite att han frågar sig om de inte saknar förmågan att göra det som Kyrkan gör inom ett sakramentalt äktenskap”.

ITC dokumentet hävdar att makarna ”på grund av sin totala okunskap i tron och totala brist av förståelse av vad det dagliga kristna livet innebär, kan vara oförmögna att leva äktenskapet som sakrament.” Kommissionen har den uppfattningen att pastorerna kan ”neka par det sakramentala äktenskapet” när de står inför sådana omständigheter och om det i övrigt stämmer överens med Kyrkans sakramentala förvaltning.

Weinandy underströk att den nu av ITC för första gången föreslagna idén, inte är ny. 

I intervjun föreslog Pentin att ”bara beslutet i sig att ingå ett sakramentalt äktenskap visar på någon grad av trosmedvetenhet, hur liten och omedveten den än kan vara.”

Även om det stämmer under ”normala omständigheter” är dagens samhälle fullt av undantagsfall, ” har Weinandy förklarat. ”Vad ska man säga om ett sådant fall när paret i själva verket ville gifta sig på en strand inför en behörig vigselförrättare och att enda skälet till att vilja ha vigseln i en katolsk kyrka inför en katolsk präst är att mamma inte kunde acceptera något annat,” undrade han.

”Det sakramentala elementet i det som sker är helt utanför deras tankevärld och de skulle aldrig bry sig om det heller. De vet inte ens vad det innebär att äktenskapet är ett sakrament. De kommer alltid att säga ’ja’ till prästens frågor, inte därför att de tror på det som efterfrågas utan bara för att komma igenom alltihop – mamma vill att de gifter sig i Kyrkan och det kommer de att göra och de kommer att säga och göra allt vad som krävs för att se till att det blir ordentligt gjort.”

Ett slutligt omdöme huruvida en vigsel ägt rum eller inte kommer alltid till slut av avgöras av äktenskapstribunalen och inte av makarna själva.

Ändå är det just ”dessa problem i verkligheten som en präst eller diakon ofta ställs inför; det här dokumentet är ett försök att ta tag i frågorna på ett sätt som håller sig till Kyrkans undervisning och till den aktuella pastorala verkligheten”, förklarade Weinandy.

Enligt Vatikanens hemsida är det den ”Internationella teologiska kommissionens (ITC) uppdrag att bistå den Heliga Stolen och främst Troskongregationen att undersöka lärofrågor av större betydelse.”

Weinandy sa att ITC ”alltid försöker välja områden som är teologiskt och pastoralt relevanta.” Av det skälet har frågan om tron och sakramenten behandlats av kommissionen.

Weinandy sa att ITC ”alltid försöker välja ut frågor som är teologiskt och pastoralt relevanta.”

”Skälet till att detta område valdes beror på de verkliga problemen som finns i Kyrkan i dag. Människor tar emot sakramenten men ofta utan tro eller med mycket liten tro.”

Weinandy nämnde ”Jul och Påskkatolikerna som bara kommer till mässan på dessa högtider och tar emot kommunionen utan att först gå till bikten. De är ju katoliker till namnet men praktiserar inte tron egentligen.”

En bättre förståelse av förhållandet mellan tron och sakramenten har också andliga konsekvenser för de trogna. ”Ju mer levande tron är ju mer förnyar sakramentens nåd dem som deltar i firandet,” påpekade fader kapucinen.

”De pastorala frågorna som behandlas i dokumentet kan bara rättas till när de som är katoliker bara till namnet förstår tron bättre och sedan blir mognare i sin trosakt. Dessa pastoralt viktiga frågor kvarstår alltid till dess Kyrkans tro vaknar till liv i människors hjärta.”

Som brukligt är presenterades ITC dokumentet för påven vars ”positiva åsikt” meddelades den 19 december 2019.

                                                                                                                       Martin Brugger

Översättning för Katolsk Horisont, mars 2020, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.lifesitenews.com

Direktlänk till inlägget klicka här