12 oktober 2024 Morgonbön vid synoden om synodalitet den 12 oktober 2024. (foto: Daniel Ibanez / EWTN)

Arbetsdokumentet från synoden om synodalitet, som sammanträder i Rom till och med den 27 oktober, har upprepade påståenden om att kyrkan i grunden är missionell och evangeliserande och att detta därför är ett av de primära syftena bakom synoden. Och ändå är det i verkligheten, både förra året och hittills i år, inte mycket fokus på detta ämne alls.

Detta är synd och enligt min mening ett bortkastat tillfälle att än en gång betona att evangelisation inte är en uppgift bland många andra, utan en produkt av ett mandat från Kristus och själva kärnan i kyrkans existensberättigande.

Efter uppståndelsen uppenbarar sig Jesus för sina lärjungar och ger dem det stora missionsuppdraget:

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn" (Matteus 28:19. B 2000).

Och ända sedan dess har kyrkan strävat efter att följa detta bud och har verkligen gått ut i hela världen i ett försök att föra ut Kristi befriande budskap till alla.

Det kan inte ha undgått lärjungarna att det som Jesus befallde dem att göra i sitt evangelisationsuppdrag var direkt kopplat till det faktum att Guds rike nu hade kommit på ett definitivt sätt som hade förändrat allt från grunden. Revolutionen var över dem, och världen och dess härskare hade besegrats och vänts upp och ner.

Vad som inte nog kan betonas är att det bara är i ljuset av uppståndelsens verklighet som något av detta blev begripligt. Och den centrala poängen är att detta innebar en grundläggande omorientering av den naturliga världen genom att en storslagen övernaturlig händelse bröt ut i tiden och historien, och som nu hade förvandlat världen inifrån som något orienterat mot evigheten och bort från den förintelse som väntar alla "bara" ändliga ting.

Den multnande och pyrande stanken av udd – döden – har besegrats och vänts. Det är därför lärjungarnas uppdrag är universellt, och det är därför kyrkan måste evangelisera. Och om hon inte evangeliserar, då har hon ingen anledning att existera.

Kyrkan måste vara missionell, och hon måste evangelisera, eftersom hon ensam äger den enda sanna stödjepunkt på vilken hela verkligheten balanserar: Kristus. Endast Kristus är grunden för sant mänskligt broderskap. Endast Kristus är den som äger denna revolutions eld inifrån. Endast Kristus har besegrat synden och döden. Endast Kristus är rymlig nog att inom sig rymma varje enskild människa som någonsin har levt.

Det är därför som den dogmatiska konstitutionen om kyrkan i Andra Vatikankonciliet kallas Lumen gentium (Nationernas ljus). Kyrkan är först och främst det hemlighetsfulla sakramentet för Guds närvaro för hela världen, i och genom Kristus, och det är därför kyrkan är missionell och evangeliserande. Att göra något annat skulle vara ett erkännande genom underlåtenhetspraxis att kyrkan inte längre tror att den är detta sakrament för Guds närvaro i världen.

Kristus finns till för att "dra alla människor till sig" (Joh 12:32. B 2000), och att inte evangelisera är därför detsamma som att säga: "Kristus gör inget sådant."

Detta leder oss till kärnan i den nuvarande krisen i kyrkan: en kris i tron på både hennes centrala uppdrag och på Kristi bindande och absoluta universella betydelse. Det finns inget sätt att försköna detta eller att sätta en positiv prägel på det. Vad som invaderar kyrkan är den kvävande och kvävande religiösa relativismen som ser kyrkan som en rent mänsklig konstruktion och som ett frivilligt samhälle som bara är summan av dem som tänker varma tankar om Jesus. Det är en överväxt av en falsk "pluralism" som ser Kristus som föga mer än en projektion av den mänskliga mytopoetiska fantasin.

Det finns en nedströms konsekvens av denna marginalisering av Kristus, som Guds absoluta inbrytning i historien, och det är att en sådan Kristus – en Kristus endast i mytopoesin – inte kan fungera som en solidaritetspunkt för mänskligheten. Historiens vändpunkt och det nyckelelement som "genomför" det mänskliga broderskapet är därmed inte längre en upphöjelse till Gud via Kristus.

Istället är denna mytopoetiska marginalisering ett surt lösningsmedel som löser upp den sanna integriteten i vår ändlighet genom att reducera den till ett rent gytter av omedvetna krafter och "delar". Och detta skapar sedan en cynisk förstörelse av de högre "godheter" som klassiskt har förknippats med den mänskliga naturen: Rättvisan blir en beslöjad hämnd, kärleken är bara en beslöjad lusta, förnuftet är en beslöjad vilja till makt, och det moraliskt goda är bara en beslöjad form av manipulation i det upplysta egenintressets spår.

Detta lösningsmedel, som ibland kallas "globalism", har som sin signaturmelodi John Lennons Imagine, vars budskap kan destilleras till påståendet att om vi bara kan lösa upp varje band som binder, så kommer den frigörelse som kommer att följa att ge fred i världen. Men det är friden i en avkristnad historia som i verkligheten bara kommer att se återkomsten av de starka gudarna Blut und Erde (blod och jord). Och dessa starka gudar, liksom arkéerna från förr, kommer att återuppliva kopplingarna mellan en död som återigen ses som slutgiltig och oåterkallelig och hela det erotiska riket. (Arkéer: Övers. anm. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ark%C3%A9er)

När döden återvänder som historiens sista ord, dröjer det inte länge förrän apoteosen av det sexuella inträffar. Det kommer att bli en värld – om den inte redan är det – av pornografi och schweiziska självmordskapslar. (Apoteos (grekiska apothe'osis), förgudande, en ceremoni, genom vilken forntidens folk tilldelade en människa gudomlig rang. Övers. anm.)

För att sedan återvända till där jag började, kräver svaret på "tidens tecken" att kyrkan kraftfullt fördubblar sitt kärnbudskap att det bara är Kristus som kan utgöra grunden för en sann solidaritet. Men i den nuvarande synoden läggs liten vikt vid evangelisation som kyrkans raison d'être. (franska för existensberättigande. Övers. anm) Och även om många synoddeltagare är bekymrade över denna fråga, visar det vi har sett på presskonferenserna få tecken på en betoning på detta ämne.

Men här ser vi den typiskt moderna impulsen att fokusera på det erotiska och det egalitära. Och det finns ett märkligt samband mellan dessa två fixeringar, ty med demokratiseringen av allting kommer förstörelsen av de klassiska försiktighetsprinciperna för urskiljning av andar. Dessa principer har sin grund i en hierarkisk uppfattning om det "goda" som den enda legitima slutpunkten för våra olika "begär" och är därför den enda sanna barometern för att döma mellan dem på ett kristet sätt. Men nu skall vårt synodala "lyssnande" inriktas på en form av kyrkligt mottagande som inte gör några sådana påbud, och som behandlar alla sådana uttryckta önskningar som den Helige Andes röst.

Det är svårt att se hur något av detta hänger ihop med Kristi stora missionsbud till sina lärjungar. Den framstår i stället som en avledning från detta bud i namn av ett falskt "lyssnande till världen" som söker en gemensam grund för "dialog" som "sätter inom parentes" Kristus som ett hinder för ett globalt broderskap, vars grunder söks i olika abstraktioner hämtade från lexikonet för moderna sekulära föreställningar om global gemenskap.

Men detta är ett frätande lösningsmedel som inte kommer att leda oss någonstans.

Larry Chapp

Larry Chapp doktorerade i teologi vid Fordham University 1994, med inriktning på Hans Urs von Balthasars teologi. Han tillbringade 20 år med att undervisa i teologi vid DeSales University nära Allentown, Pennsylvania, innan han gick i pension i förtid för att grunda Dorothy Day Catholic Worker Farm nära Wilkes Barre, Pennsylvania, tillsammans med sin fru Carmina och vännen och tidigare studenten fader John Gribowich. Han är författare till många artiklar och böcker och grundare och huvudförfattare till bloggen Gaudiumetspes22.com.

Till svenska, oktober 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Den märkliga språkliga dynamiken i den begynnande synodala kyrkan

Läs också: George Weigel: Gropar på vägen till synoden 2024

Läs också: Mycket märkliga nyheter från Vatikanen - Biskopssynodens Vatikansekretariat lägger ut en undersökning på Internet och raderar sedan resultatet av undersökningen

Läs också: George Weigel: Öppet brev till synodens generalsekreterare