Det skjuts, sprängs och eldas i princip varje natt i det nya Sverige. Den plats i tillvaron där människor tidigare kunde vila tryggt natten igenom – hemmet – har för många blivit en farlig plats. Många av dem som drabbas värst är invandrare.

Paradoxalt nog är en av orsakerna till våldsvågen, enligt allt fler bedömare, just invandring. En alltför hög invandring under alltför lång tid och med en alltför dåligt fungerande integration. Priset för detta betalas nu av både svenskar och nysvenskar.

Så varför valde Sverige den här vägen? En viktig orsak är så klart den humanitära; Sverige har alltid haft en viktig roll för att hjälpa världens nödställda. Det är i grunden en kristen värdering och det finns något väldigt ädelt och gott i detta. Men den laglöshet Sverige upplever nu är varken ädel eller god. Inte heller det skuggsamhälle som vuxit fram där människor utnyttjas under slavliknande förhållanden och som göder prostitution och annan kriminalitet.

Det har i decennier varit känt att Sverige står inför ett farligt ekonomiskt läge den dag den stora fyrtiotalist-generationen går i pension. Då väntar en skriande brist på arbetskraft, inte minst vad gäller vårdpersonal som kan vårda en allt större åldrande befolkning. Dessutom står hela välfärden på spel när allt färre lönearbetar och betalar skatt.

Inget av detta hade dock varit något problem om det inte vore för den liberala abortlagen. Den har sedan 1975 utraderat närmare 1,5 miljoner människor och därmed rivit upp ett gigantiskt hål i befolkningsunderlaget. Dessa individer hade varit maximalt 48 år gamla och varit duktiga ingenjörer, lärare och sjuksköterskor.

Problemet med låga födslotal delas av många europeiska länder och det har talats om en demografisk bomb. Sverige har med hjälp av stor invandring delvis lyckats oskadliggöra den bomben men nu kämpar vi med helt andra bomber.

En ansvarslöst hög invandring – som inte minst drabbar skötsamma invandrare – har i praktiken blivit en kompensation för det befolkningsunderskott som aborterna orsakat. Politikerna har naturligtvis varit medvetna om detta men sällan eller aldrig tvingats motivera detta i media. Tvärtom, aborternas påverkan på svensk ekonomi har förblivit en väl dold hemlighet i svensk debatt.

Abort är en helig ko i Sverige och få saker väcker sådan vrede som invändningar mot den så kallade fria abortlagen. Orsaken till det är sannolikt att så många av oss svenskar själva har gjort abort eller haft det i familjen. Andra av oss kanske stod på barrikaderna och kämpade för att denna ”frihet” skulle bli verklighet.

Känslan av skuld får oss ofta att reagera med aggressivitet när vi konfronteras med sanningen. Men det finns alltid en lösning på skuld och den heter ånger och förlåtelse.

Ett samhälle som likt Sverige tillämpar storskalig abort ger signalen till sina medborgare att livet inte är heligt, att det är ok att döda de allra minsta och mest värnlösa människorna. Mottagaren av Nobels fredspris 1979, Moder Teresa, menade att aborterna utgör det största hotet mot fred eftersom det är ett krig mot det lilla barnet. Man kan fråga sig: Vilken påverkan har brutaliseringen och devalveringen av människolivet på samhället i stort?

Aborterna har blivit ett stort pedagogiskt problem för ett Sverige med skenande våldsutveckling.

Ofta har vi, med extremt hög svansföring, kritiserat andra länder som valt att begränsa den fria aborten. Kanske har det blivit dags för Sverige att ödmjuka sig också på den här punkten. 

Jonas Adolfsson

ledarsidan@varldenidag.se

Inlägget kommer från sidan www.varldenidag.se

Direktlänk till inlägget klicka här