S:ta Thérèse av Lisieux och pingsttidens särskilda gåvor

7
min read

S:ta Thérèse av Lisieux och pingsttidens särskilda gåvor

mån, 06/12/2023 - 14:57
Posted in:
0 comments

Den första kom Pingstsöndagen den 13 maj 1883.

Vår Fru av Leendet visar sig för den ’Lilla Blomman.’ (foto: Office de Lisieux (1940) / Public domain, via Wikimedia Commons)

 

Pingstsöndagen blev en röd dag två gånger i S:ta Thérèses av Lisieux liv och sedan en gång till under saligförklaringsprocessen.

Den första hände pingstsöndagen den 13 maj 1983 när den 10-åriga Thérèse blev botad från egendomlig sjukdom. Ingen kunde tvivla på att himlen och vår Saliga Moder log undergörande mot henne den dagen.

Hennes systrar berättade 1910 i de officiella intervjuerna under processen för saligförklaringen och helgonförklaringen vad som hänt med henne. Hennes syster Marie, syster Maria av Heliga Hjärtat, berättade hur ”Guds tjänarinna drabbades av en märklig sjukdom som med stor säkerhet måste ha kommit från djävulen. ”Thérèse var under sjukdomen hela tiden vid sina sinnens fulla bruk … men hon hade skrämmande syner som fick alla som hörde hennes ångestfyllda rop att stelna till.”

Syster Marie sa att läkaren, som varit närvarande under ”ett utbrott”, också ”sagt till min far att ’det inte finns någonting vi kan göra, eftersom vetenskapen står maktlös inför sådana fenomen.’ Jag kan gå så långt som till att säga att djävulen försökte ta livet av vår lillasyster.” Det var svårt för Marie att tänka sig att hennes älskade syster ”inte skulle överleva”.

Systern Céline, Syster Geneviève av det Heliga Anletet, kunde berätta om liknande detaljer. Céline har ofta sagt att hon också ”tyckte sig se djävulens verk i detta högst annorlunda sjukdomstillstånd.” Samtidigt sa hon att hon, ”till skillnad från sådana sjukdomar som orsakats av djävulen, aldrig blev rädd för vissa uttryck för fromhet.” Systrarna Martins farbror Isadore Guérin sa att ”med mänskliga medel skulle hon inte botas … Läkaren hade sagt honom att ingenting kunde definiera Thérèses fall vetenskapligt.” Han var också en trogen man och kemist på sjukhus.

Hennes syster Pauline – moder Agnes av Jesus och senare Thérèses moder superior i Karmel – sa att Thérèse sagt att ”hon kunde höra och förstå allt som sas runtomkring henne.”

S:ta Thérèse beskriver i sin självbiografi ”En själs historia” den uppslitande tiden där hon ibland pekar mot sig själv i tredje person, som när hon sa att hon gjorde blomsterkransar till den Saliga Jungfrun ”i månaden sköna maj och då naturen var utsmyckad blommor och sprudlade av glädje. Bara den ’lilla blomman’ såg ut att ha vissnat för alltid… Men hon hade en Sol nära sig och denna Sol var den Saliga Jungfruns staty som talat till mor två gånger, och den lilla blomman vände ofta sina blomblad mot denna välsignade Stjärna.” Thérèse kom ihåg hur hennes pappa Louis i sin stora oro gav Marie pengar till mässintentioner i Vår Fru av Segrarna i Paris för att bota ”hans stackars lilla flicka”.

Thérèse kom ihåg att “Marie fick vad hon önskade” lite senare när Thérèse led som mest och i det svåraste ögonblicket vände sig till den Saliga Jungfrun Vår Fru av Leendet och ”bad med samma iver som en mor som ber att hennes barn ska få leva.”

Thérèse kunde skriva: “Ett underverk behövdes och det var Vår Fru av Segrarna som utverkade det.”

“I det ögonblicket då hälsan kom tillbaka, fick hon en vision av Himlens Drottning,” intygade Céline som blev vittne till den plötsliga återhämtningen.

Den Pingstsöndagen blev Thérèse inte bara ögonblickligen botad utan fick också se en vision av den Saliga Modern när statyn Vår Fru av Leendet vaknade till liv. Det här är hennes beskrivning i En själs historia: ”När det inte fanns någon hjälp att få på jorden hade den stackars lilla Thérèse också vänt sig till Himlens Moder och av hela sitt hjärta bett henne att förbarma sig över henne. Plötsligt visade sig den Saliga Jungfrun så vackert för mig, så vacker att jag aldrig sett något så sympatiskt; hennes ansikte var liksom inbäddat i en outplånlig välvilja och kärleksfullhet, men det som verkligen trängde in i djupet av min själ var den Saliga Jungfruns intagande leende. Allt det som gjorde så ont försvann och två stora tårar låg skimrande blanka på ögonfransarna och rann ljudlöst ner på kinderna, men det var tårar av ren oblandad glädje. Att den Saliga Jungfrun log mot mig gjorde mig så lycklig och glad, men jag ska aldrig säga något om det för då skulle lyckan försvinna. Jag sänkte blicken lite grann och såg att Marie tittade på mig med värme; hon verkade påverkad till det inre, som om hon anade att det var den Saliga Jungfrun som gett mig en särskild gåva. Nu insåg jag att det var hennes bön jag hade att tacka för att jag skulle få nåden att se Himlens Drottning le mot mig. När Marie såg att min blick var helt fäst vid den Saliga Jungfrun, utropade hon: Thérèse har blivit botad! Det var verkligen sant. Lilla blomman hade vaknat till liv igen därför att en ljuskaskad från hennes strålande Sol låtit värmen återvända till henne och för all framtid befriat henne från den grymma fienden.”

Marie vittnade om att Thérèse sagt henne ”att hon sett den Saliga Jungfrun själv. Synen varade fyra, fem minuter och sedan vilade hennes ögon fulla av kärlek på mig. Från den stunden kändes ingenting av sjukdomen längre. Dagen därpå återgick hon till vardagen och med undantag av ett par återfall utan påtagliga skäl, kunde hon röra sig i trädgården veckan efter att hon blivit botad. Under återstoden av sitt liv behövde hon aldrig mer gå igenom liknande anfall.”

Moder Agnes har också berättat hur hennes lillasyster sagt till henne ”att hon plötsligt såg statyn som om den var levande och att den Saliga Jungfrun rört sig mot henne med ett leende.” Och vad var det som hände senare med statyn Vår Fru av Leendet som stod i de heliga Louis’ och Zélie Martins hem? Syster Thérèse De Saint-Augustin från Karmel har intygat, “När statyn, som visat henne leendet när hon var sjuk, togs till klostret,” sa alla systrarna att den var för tung för att kunna rubbas eller flyttas.”

Idag står statyn ovanför S:ta Thérèses reliker i Karmel i Lisieux, så att pilgrimerna kan be framför den. Statyn har en likhet med bilden på den Undergörande medaljen.

Thérèses andra Pingst

Hennes syster Pauline, moder Agnes av Gud, började sitt vittnesmål inför undersökningsrådet för saligförklaringen och helgonförklaringen med att säga att ”Guds tjänarinna var 14 och ett halvt år.” Hon var för ung för att gå in i Karmel men Thérèses visste vad hon ville.

Thérèse har berättat att hon ”bara fick tillfälle att prata med min kära lilla pappa på eftermiddagarna efter vespern. Han satt ute vid brunnen och njöt av naturens under med knäppta händer.” Hon tittade på trädtopparna som sin far och hörde hur ”småfåglarna i full glädje sjöng aftonsången. Det låg något himmelskt över kära fars stiliga ansikte och jag tyckte jag uppfattade något av den frid som överflödade i hans hjärta. Utan att säga ett ord satte jag mig vid hans sida och kände redan då tårarna i ögonen. Han såg ömt på mig och när han tagit mig om huvudet och lagt det mot sitt hjärta, sa han: ’Hur är det min lilla drottning? Berätta.’” Hon fortsatte, “Genom mina tårar anförtrodde jag honom min önskan att inträda i Karmel och då grät han själv och våra tårar blandade sig. Han sa inte ett ord för att skjuta undan min kallelse utan sa bara att jag var mycket ung för att fatta ett så allvarligt beslut. Jag försvarade mig så bra att pappa med sin enkla och okomplicerade läggning lät sig övertygas om att min önskan var Guds vilja och i sin djupa tro utropade han att Gud gav honom en stor ära när han bad honom om hans barn; vi fortsatte att gå tillsammans… ”

Under vittnesmålet berättade Pauline samma historia i detalj. Thérèse själv hade tillagt något som ledde till en viktig andlig insikt som kom från hennes pappa, nämligen att han själv inte insett vilken betydelse det hade för henne den där Pingstdagen. När de gick utmed en låg mur beskrev Lilla Blomman hur han ”pekade på några små vita blommor, som var som vita små liljor, lika liljor i miniatyr.” Han tog upp en och gav den till henne och förklarade hur fint Gud låtit den komma till och bevarat den ända till den dagen. När jag lyssnade tyckte jag att jag hörde min egen lilla historia, så stor var likheten mellan vad Jesus gjort för den lilla blomman och för lilla Thérèse. Jag tog emot den som en relik och märkte att kära far dragit upp alla de små rötterna utan att några delar blivit kvar i jorden. Det verkade som om de enligt en plan skulle bo i en annan bördigare jord än i den enkla mossan där den sett sina första dagar. Egentligen hade kära pappa gjort just detta några få ögonblick tidigare, då han gav mig sin tillåtelse att bestiga Berget Karmel och lämna Ljuva Dalen som sett mig växa upp i livets början.

En bonus vid Pingsten

S:ta Thérèse av Jesusbarnet och det Heliga Anletet och Pingsten har en annan nästan bortglömd anknytning som faktiskt utfördes, och det var hennes löfte att låta mystiska rosor falla ner som himmelska skurar till själarna.

Hennes syster Pauline, i klostret Moder Agnes av Jesus, berättade i sitt vittnesmål om en händelse som nyligen inträffat och som hon och de andra systrarna kunnat uppleva tillsammans. Hon vittnade om händelsen under den långa processen för saligförklaringen och helgonförklaringen som pågick tidigt på våren 1910.

För att svara på frågan om minnen av ”nådegåvor och underverk efter döden,” sa hon, ”kan jag särskilt hänvisa till vad vi fick se i samtalsrummet (i Karmel) med ett barn på 10 år som plötsligt botades från en tuberkulös bensmitta förra Pingsten (15 maj 1910). Åkomman hade berövat honom all fysisk rörlighet under behandlingens tre år. Familjen (pappa, mamma och fyra barn) som nu bor i Caen (Normandie i Frankrike, övers. anm.) kom alla och berättade för oss hur detta mirakel gått till.  De icke praktiserande föräldrarna omvände sig tack vara det som hände med pojken.”

Det var ett dubbelunderverk. Pojken blev botad i sma ålder som Thérèse när hon blev botad och också på en pingstsöndag och att föräldrarna omvände sig.

Thérèse blev känd för att ha inspirerat många att omvända sig genom hennes förböner. Lilla Blomman hade än en gång anslutit sig till Pingstens under. Den här gången har den Saliga Modern stått leende på hennes sida.

Joseph Pronechen

Översatt till svenska i juni 2023 för Katolsk Horisont, Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Gråbröderna

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
29/02/2024
Katolsk Horisont
10/02/2024