S:ta Bernadette Soubirous, omkring 1858. (foto: Wikimedia Commons)

Den 11 februari 1858 gick den då 14-åriga Bernadette Soubirous med sin syster och en kamrat för att plocka ved vid floden Gave de Pau som flyter nära hemstaden Lourdes i Sydfrankrike. Två av flickorna tog av sig skor och strumpor och gick över floden men Bernadette som var sjuklig och hade astma drog sig för att gå ut i det kalla vattnet. När de två flickorna lämnade henne ensam kvar bestämde hon sig för att vada över.

När hon tog av skorna hörde hon ”ett starkt ljud som lät som en storm.” I en grotta, eller en urholkning i berget, i närheten visade sig en ”flicka i vitt som inte var så mycket längre än jag själv och som hälsade mig med att bocka sig lite mot mig.”

Den vackra damen log mot Bernadette och tecknade åt henne att komma över till andra sidan. Bernadette tog omedelbart fram sitt radband som hon hade i en ficka just som damen tog ett eget radband som hängde över armen och höll det i handen. Bernadette lade sig på knä och bad rosenkransen och såg att damen följde med på sina kulor. Damen bad varken Fader vår eller Hell dig Maria utan bara Ära vare Fadern i slutet av varje dekad. Efter rosenkransen försvann damen.

Bernadette berättade om uppenbarelsen för familjen; de trodde att hon antingen inbillade sig eller att hon sett något demoniskt. Hon gick i alla fall tillbaka tre dagar senare och såg damen. Den tredje gången hon kom tillbaka bad damen Bernadette att komma tillbaka 15 gånger med jämna mellanrum. Damen sa också, ”Jag ger dig inga löften om lycka i den här världen men i den andra.” Damen bad Bernadette att ta med sig ett välsignat ljus och att hon skulle låta det vara kvar tänt vid grottan (det är en sed som fortsätter i Lourdes också idag).

När damen uppenbarade sig sjätte gången uppmanade hon Bernadette att be mycket och göra bot för syndare. Fler och fler började följa med Bernadette till grottan trots att ingen annan såg uppenbarelsen. Många trodde på det hon sa. Andra inte. Både civila och kyrkliga myndigheter var i början mycket skeptiska mot Bernadette som ändå stod fast vid vad hon berättat.

När damen visade sig nionde gången sa hon till Bernadette att dricka ur källan och bada i den. Befallningen förbryllade henne eftersom det inte fanns någon källa. Därför började hon gräva och krafsa i gruset på den platta delen på marken inne i grottan. Medan hon grävde med händerna bubblade vatten fram ur marken och på några dagar flöt en bäck fram på det stället. Bäcken har runnit sedan dess med hundratusentals liter varje vecka.

Damen bad om ett kapell som skulle byggas där grottan ligger och ville gärna se att folk kom dit i procession. Bernadette bad damen flera gånger att tala om vem hon var. Till slut svarade hon ”Jag är den Obefläckade Avlelsen” – som högtidligt förklarats som dogm av påven Pius IX fyra år tidigare.

Sedan Bernadette sett den 18:e och sista uppenbarelsen drog hon sig undan all offentlig uppmärksamhet. Hon inträdde i ett kloster i Nevers i Frankrike där hon avled i 34 års ålder. Hon är i dag ett kanoniserat helgon. Hennes kropp bevaras naturligen oförstörd i Nevers.

Vallfärder till Lourdes fick kyrkligt godkännande 1862 och under de senaste tiotals åren har 3 miljoner pilgrimer kommit till Lourdes varje år. Tusentals människor anser sig ha blivit mirakulöst botade efter att ha badat i det  ’helande vattnet’ i Lourdes och många tillfrisknanden från konstaterad sjukdom har officiellt förklarats oförklarliga av medicinsk expertis och myndighet.

                                                                                                          Jim Graves

Festen Vår Fru av Lourdes infaller den 11 februari.

Översättning för Katolsk Horisont, februari 2021, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här