Ett foto taget omkring 1943 av Józef Ulma av hans fru, Wiktoria, och sex av deras barn. Allmän egendom.

Det är allmänt trott att detta kommer att vara första gången som en hel familj har höjts till altaret samtidigt. Men det är inte det enda oöverträffade eller ovanliga inslaget i saligförklaringen av Polens Ulma-familj.

Här är ”The Pillar´s” guide till en ceremoni med skillnad.

Det sjunde barnet

Den kanske mest slående aspekten av saligförklaringen är att en av de nio familjemedlemmarna var ett ofött barn fram till strax före sin död.

På webbplatsen för Vatikanens dikasteri för helgonförklaringar har barnet inget namn och kallas bara "det sjunde barnet" till föräldrarna Józef och Wiktoria Ulma.

För att förstå varför det namnlösa barnet kommer att saligförklaras nästa söndag måste vi gå tillbaka till 1940-talet, då Polen ockuperades av nazisttyskar.

Familjen Ulma bodde på en gård i byn Markowa i sydöstra Polen, inte långt från dagens gräns mot Ukraina.

År 1942 accepterade de totalt åtta medlemmar från tre judiska familjer i sitt hem: Goldmans, Grünfelds och Didners. De gjorde detta trots att de nazistiska ockupanterna förklarade att de som hjälpte judar skulle få dödsstraff.

Tidigt på morgonen den 24 mars 1944 kom nazistisk polis till familjen Ulmas hem. De tvingade alla passagerare att ställa upp och sköt ihjäl de åtta judiska inneboendena. De dödade sedan Józef och Wiktoria och deras barn: Stanisława, 7 år, Barbara, 6, Władysław, 5, Franciszek, 4, Antoni, 2 och Maria, 1.

Huset sattes i brand, kropparna begravdes hastigt och mördarna firade massakern med vodka och skratt.

En vecka senare grävdes kropparna upp för att ge dem en värdigare begravning. Grävarna märkte att bredvid den döda Wiktoria, som hade varit gravid i sjunde månaden, fanns ett nyfött barn. Man trodde att hon hade gått in i förlossningen vid tidpunkten för hennes avrättning.

Även om barnet aldrig döptes, säger Vatikanen att barnet är berättigat till saligförklaring genom det hävdvunna begreppet "dop av blod".

Som den katolska kyrkans katekes förklarar, "har kyrkan alltid haft den fasta övertygelsen att de som lider döden för trons skull utan att ha tagit emot dopet döps genom sin död för och med Kristus."

Det tillägger att "detta dop av blod, liksom önskan om dop, åstadkommer dopets frukter utan att vara ett sakrament."

Dikasteriet för helgonförklaringar utvecklade orsakerna till det sjunde barnets saligförklaring i ett uttalande den 5 september.

Det stod att "vid tiden för massakern var fru Wiktoria Ulma i ett tillstånd av långt framskriden graviditet med sitt sjunde barn." Den noterade att "denna son befriades vid tiden för sin mors martyrdöd" och lades därför till tillsammans med de andra barnen som också led martyrdöden.

"Faktum är att han i sina föräldrars martyrskap mottog dopet av blod", förklarade dikasteriet.

Dikasteriet säger på sin hemsida att familjen Ulmas mördare motiverades inte bara av antisemitism utan också av en "antikristen motvilja" som var "inte bara teoretisk eller avlägsen".

Som bevis noteras att polischefen Eilert Diecken hade avsagt sig sin protestantiska tro när han gick med i nazistpartiet. Hans ställföreträdare Joseph Kokott - som dödade flera av Ulma -barnen - bar SS: s dödshuvudinsignier på sin keps, även om han inte var medlem.

Dikasteriet säger att symbolen också bars av medlemmar av "satanistiska och esoteriska" grupper associerade med Heinrich Himmler, chefsarkitekten för nazisternas "slutliga lösning".

Som en sidoanteckning återvände Diecken efter kriget till Tyskland, där han fortsatte att arbeta som polis. Han dog 1960, strax innan en utredning om hans roll i massakern slutfördes. Kokott, som forskare beskriver som en "germaniserad tjeck", upptäcktes i Tjeckoslovakien 1957. En polsk domstol gav honom dödsdomen, som senare reducerades till livstids fängelse. Han dog i fängelse 1980.

Ett monument över familjen Ulma i Markowa, sydöstra Polen. Wojciech Pysz via Wikimedia (CC BY-SA 3.0).

En byceremoni

Till skillnad från många saligförklaringsceremonier kommer mässan den 10 september inte att äga rum i en stadskatedral. Det kommer istället att hållas i Ulmas by Markowa, hem för cirka 4 000 personer. Enligt arrangörerna har 32 000 personer anmält sig för att delta i saligförklaringen, vilket innebär att det sannolikt kommer att bli den mest trafikerade dagen i Markowas historia. Grupper väntas från grannländerna Slovakien, Ukraina och Litauen, liksom USA. Nästan 1 000 präster och 80 biskopar och kardinaler kommer att fira mässan. På frågan nyligen om byns miljö var unik, sade Vatikanens kardinal Semeraro att han hade deltagit i andra saligförklaringsceremonier som inte ägde rum i katedraler. Han mindes en i Oran, Argentina, som han sa "ägde rum bokstavligen mitt i ingenstans."

"Du behöver inte alltid majestätet i en stor katedral", sa den italienska kardinalen som har lett helgonens dikasteri sedan oktober 2020.

Saligförklaringsmässan kommer att äga rum utomhus klockan 10 lokal tid, föregången av framförandet av en pjäs om familjen Ulma med titeln "Kallad till kärlek". Efter mässan kommer Markowa att vara ansluten till Vatikanen för Angelus-bönen mitt på dagen. Klockan 4 kommer böner att hållas på kyrkogården där det judiska folket som dödades vid sidan av Ulmas är begravda.

En hebreisk bok som visas på Ulma Family Museum i Markowa, Polen. Silar via Wikimedia (CC BY-SA 4.0).

Judisk och katolsk solidaritet

Det är sällsynt att deltagarna i en saligförklaringsceremoni inkluderar en rabbin. Men saligförklaringen av "de barmhärtiga samariterna i Markowa" kommer att närvaras av Michael Schudrich, Polens överrabbin.

Överrabbinens närvaro understryker den aktning som familjen Ulma hyser för det judiska samfundet världen över.

Józef och Wiktoria Ulma utmärktes till ”Rättfärdig bland folken” av Yad Vashem den 13 september 1995. Titeln hedrar icke-judar som riskerade sina egna liv för att rädda judarnas under Förintelsen.

På frågan nyligen varför han planerade att närvara vid saligförklaringsceremonin svarade Polens överrabbin: "De rättfärdiga bland folken” är de bästa människorna i världen. De riskerade sina liv för sina judiska landsmän, och vissa, som familjen Ulma, gav sina liv för dem.

"För mig är det väldigt enkelt - allt de gjorde borde publiceras och vederbörlig hyllning bör visas dem."

Överrabbinen sade att han trodde att kyrkan också sände ett budskap till katoliker genom familjen Ulmas saligförklaring.

"Detta är ett mycket viktigt steg av kyrkan – för att visa de troende hur de bör agera, och inte bara i tider av Förintelsen, inte bara mot antisemitism, utan under alla förhållanden, för alla människor, oavsett ursprung eller nationalitet – en person har en plikt att rädda andra", sade han.

Józef och Wiktoria kommer inte att vara de första människor som betecknas som ”Rättfärdiga bland folken” som blir saligförklarade. Odoardo Focherini, en italiensk journalist som tilldelades titeln 1969, saligförklarades 2013.

I ett pastoralt brev som utfärdades i juni betonade Polens biskopar Józef och Wiktorias dagliga engagemang för att göra uppoffringar för andra och utföra kärleksgärningar.

"Frukten för att anta denna livsstil var det heroiska beslutet att hjälpa de dömda judarna. Det var inte förhastat, utan ett resultat av att läsa Guds ord, som formade deras hjärtan och sinnen, och därmed deras inställning till sin nästa", skrev biskoparna.

"Bibeln var en autentisk bok om livet för dem, vilket framgår av de markerade evangelieställena (i deras familjebibel), särskilt liknelsen om den barmhärtige samariten. Familjen Ulmas, som försökte leva som Kristus och dagligen genomförde kärlekens bud, var redo att ge sina liv för sin nästa."

Biskoparna fortsatte: "Józef och Wiktoria bestämde sig för att ta emot åtta judar, trots hotet om dödsstraff från tyskarna för att ha hjälpt till att gömma judar. Tre familjer ... tog sin tillflykt på vinden i deras lilla hus. I månader gav de dem tak över huvudet och mat, vilket var en utmaning under kriget.

Deras självuppoffrande attityd fick sin tragiska final den 24 mars 1944. Det var då nazisttyskarna bröt sig in i deras hem och grymt avrättade de gömda judarna, och sedan mördades Józef och Victoria framför barnen. Tragedin fullbordades genom dödandet av barnen."

"Józef och Wiktoria Ulma, som var helt medvetna om riskerna, offrade sina liv för att rädda judar i nöd. Deras heroiska attityd är ett vittnesbörd om att kärleken är starkare än döden."

Luke Coppen

Översättning för Katolsk Horisont, september 2023, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.pillarcatholic.com

Direktlänk till inlägget klicka här