El Greco, "Maria Magdalena botfärdig", ca. 1585-1590 (foto: Public Domain)

Jag växte upp med att höra berättelserna och karaktärerna i Nya testamentet, men jag var i 20-årsåldern när jag för första gången lärde mig att Maria Magdalena i den latinska traditionen anses vara en och densamme som Maria från Betania, syster till Marta och Lasarus, liksom den syndiga kvinnan som smörjer Kristi fötter i fariséns hus. Fascinerad av denna tradition som jag aldrig hade hört talas om, gjorde jag genast en djupdykning i allt som hade med Magdalena att göra. Bevisen för denna teori är blandade men ganska övertygande.

Alla evangelister hänvisar vid olika tillfällen till att Kristus blev smord, även om det bara är Lukas som direkt berättar om händelsen med den syndiga kvinnan som smörjde hans fötter tidigt i hans tjänst. Johannes återkommer senare till detta ögonblick när han presenterar Maria från Betania, som han också tillskriver en andra smörjelse strax före Kristi sista påskhögtid, en händelse som också berättas i Markus och Matteus. Men även om det finns antydningar i alla evangelierna, finns det inget som pekar ut alla tre kvinnorna som samma individer. Kyrkan själv kräver inte att man tror på denna teori, men många helgon har stött ståndpunkten genom tiderna, ända sedan de tidigaste kristna.

Även om vi inte kan veta säkert att just den här traditionen är korrekt, kan jag inte låta bli att älska skönheten i den och be att den ska vara sann. Kvinnan vi möter i Lukas 7, som knäböjer vid Jesu fötter, gråter och torkar hans fötter med sitt hår, är en av de mest gripande bilderna av en botfärdig i kristendomen. På den tiden var en kvinnas hår ett tecken på hennes sexualitet och skulle hållas dolt i offentligheten. I det här ögonblicket i evangeliet använder en kvinna, som Lukas i förskönande termer identifierar som prostituerad, sitt hår för att torka sin Frälsares fötter, ger honom själva beviset på sina synder tillbaka till honom och överlämnar sig själv till hans nåd.

Fariséernas härskara blir mycket upprörd över denna skamlösa kvinnas uppvisning, men Jesus påpekar snabbt att det är på grund av att hon är medveten om den stora barmhärtighet som visats henne, som kvinnan knäböjer inför honom och tillber den som har räddat henne.

Om kyrkofäderna hade rätt, stannade denna knäböjande kvinna vid Jesu sida under resten av hans verksamhet, knäböjde vid hans fötter, lyssnade till hans ord och grät till och med i hans armar vid sin brors grav. Hon gick med honom hela vägen till Golgata och stod bredvid hans mor under hans blödande kropp. Och det var hon, som än en gång skulle smörja honom, den här gången vid graven, som var det första nedtecknade vittnet till uppståndelsen.

Påven Gregorius den store skrev om den kvinna som han trodde skulle bli "apostlarnas apostel":

Maria Magdalena, en syndig kvinna, tvättade i sina tårar bort sina synders orenhet, och Sanningens ord går i uppfyllelse som Han talade och Hennes synder, som är många, är förlåtna; ty hon älskade mycket. Hon som hade förblivit kall i synden, blev eldig av kärlek. När till och med hans lärjungar gick bort till sitt eget hem, stod Maria fortfarande utanför vid Kristi gravkammare och grät. Hon sökte Honom som hennes själ älskade, men hon fann Honom inte. Hon sökte Honom med tårar; Hon längtade med stark längtan efter Honom som hon trodde hade tagits bort. Och så föll det henne in, att eftersom hon var den enda som hade stannat kvar för att söka honom, var hon den enda som såg honom. Det är sanningen att ryggraden i ett gott arbete är uthållighet.

Med undantag för någon mirakulös uppenbarelse kommer Maria Magdalenas identitet som den syndiga kvinnan troligen att förbli en icke-bindande tradition i kyrkan. Men det är en tradition som på ett vackert sätt illustrerar Guds barmhärtighets överflöd, att denna kvinna, nedbruten av synden och utstött från samhället, inte bara kunde finna återlösning vid sin Frälsares fötter, utan kunde bli en av hans största efterföljare och den som utvaldes att sprida nyheten om hans seger över graven.

Heliga Maria Magdalena, bed för oss!

Kelly Marcum

Kelly Marcum studerade internationell politik vid Georgetown University's School of Foreign Service och tog sin masterexamen vid War Studies Department vid King's College London. Hon är grundare och ordförande för Gratia Plena Institute, en organisation som ägnar sig åt att undervisa gymnasieflickor om den katolska visionen om autentisk femininitet. Hennes texter har presenterats i The American Conservative, The Federalist, The Washington Examiner och Catholic Exchange. Hon bor med sin man och sina barn i Virginia.

Till svenska, juli 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här