Benedikt XVI verkar mentalt vaken och pigg men uppenbart fysiskt svagare och har mycket svårt att tala i den nya tyska dokumentärfilmen för TV, som ger ovanliga inblickar i hans dagliga liv.

I den halvtimme långa filmen, som visades på Bayerischer Rundfunk (Bayerns statliga tv-bolag), den 3 januari, talar den 92-årige påven bara tre gånger med en knappt hörbar röst.

“Jag brukade ha en mycket bra röst, men nu fungerar den inte längre,” säger Benedikt i programmet, som spelades in i klostret Mater Ecclesae i Vatikanen, där han bor.

“Man ser att hans gamla styrka inte är med längre,” säger hans personliga sekreterare ärkebiskop Georg Gänswein i programmet. ”Rösten är helt enkelt bruten, svagare” men tillägger att det som är ”betydelsefullt” för honom är ”gott sällskap” som ”lyfter hjärtat” och att han är ”i frid med sig själv.”

Hans utseende har förändrats avsevärt under de senaste åren: dokumentärfilmen visar när Benedikt tackar gästerna vid firandet av hans 90-årsdag, med en starkare men ändå svag stämma.

Huvuddelen av programmet, med titeln “Lilla Bayern i Vatikanen” som filmades i september, är biografisk och visar bilder från Joseph Ratzingers barndom, viktiga händelser i hans liv och hans personliga preferenser, blandat med intervjuer då han var kardinal och påve.

En som också intervjuas i programmet är hans bror Msgr Georg Ratzinger, 95 år, och Fader Bruno Fink, som var Benedikts sekreterare mellan 1978 och 1983, då Joseph Ratzinger var ärkebiskop av München och Freising.

De flesta kommentarerna görs av ärkebiskop Gänswein, som tar tittarna med i och kring Mater Ecclesiae och som också filmas då han talar med Benedikt i hans arbetsrum, omgiven av böcker och minnessaker, i bön med den förre påven i hans kapell och på en bänk i Vatikanens trädgårdar.

 Vid ett tillfälle talar Benedikt och ärkebiskop Gänswein om skrivbordet som han sitter vid - ett skrivbord som han har använt i 65 år. Det har rest en lång väg och Benedikt har skrivit de flesta av sina verk här, påpekar ärkebiskop Gänswein.

Då avslöjar Benedikt för en häpen Gänswein att skrivbordet har en säkerhetstelefon installerad på undersidan, sedan den tiden då München var måltavla för terroristattacker.

Dokumentären, som är gjord av journalisten Tassilo Forchheimer, vid Bayerischer Rundfunk, är värdig och respektfull mot den förre påven, som behöver använda rullstol, på grund av sina knän, som orsakar honom mycket smärta. 

Trots allt fortsätter påven emeritus att leva ett disciplinerat liv. Han stiger upp tidigt, som han alltid gjort och firar Mässan i sitt privata kapell halv åtta på morgonen.

Vi får också veta att han fortfarande tycker om bayerska efterrätter, men att hemlandets rätter och italienska rätter serveras på olika dagar eftersom det skulle bli ”för mycket med både och,” säger ärkebiskop Gänswein.

Måltiderna tillagas av italienska systrar som också hjälper honom i det dagliga livet, men de var blyga och ville inte bli filmade eller intervjuade, sägs det i programmet.

Residenset innehåller en hel del minnessaker från Bayern, särskilt fotografier av Benedikts föräldrar och syskon (hans syster Maria dog 1991) och en stor tavla föreställande ett av Benedikts favorithelgon, S:t Augustinus av Hippo, en gåva till honom 1977 då han var ärkebiskop av Mûnchen och Freising.

Något annat som hänger på väggen är en pepparkaka från systrarna, med orden “Dahoam is Dahoam” skrivna med glasyr. Det är ett bayerskt uttryck som betyder ungefär ”borta bra men hemma bäst” – den tjänar som en påminnelse om den bayerska Oktoberfest, som är en ölfestival.

I kapellet finns en kopia av Patrona Bavariae, en staty av Madonnan med Jesusbarnet. Det är en gåva från Bayerens tidigare premiärminister Edmund Stoiber. Originalet finns på Münchens Marienplatz.

Att så många bayerska föremål tagits med i filmen, visar hemlandets stora betydelse i Benedikts hjärta, då han närmar sig slutet av livet. ”Jag är alltid djupt förenad med Bayern och jag anförtror vårt land till vår Herre varje kväll,” säger han

”I mitt hjärta är jag alltid förenad med Bayern,” säger han i filmens slutord.

                                                                                                                       Edward Pentin

Översättning för Katolsk Horisont: Lena Fäldt, januari 2020                                                       

Länk till filmen: klicka här

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här