Maria hedras i basilikan för himmelsfärden i Nasaret. (foto: Jack Figge)

Det finns inte mycket som är anmärkningsvärt med Nasaret, åtminstone var det så det var för 2 000 år sedan. Nasaret, som låg norr om Galileiska sjön och var byggt till en sluttning, var en sömnig stad. Den var obetydlig.

De flesta av husen byggdes i sluttningen med hjälp av befintliga grottor. Ingen betydande bodde i staden; i själva verket var det bara några hundra människor som kallade Nasaret sitt hem.

Staden var inte värdig en kung. Ändå var det här Gud valde att sätta sin Son till världen.

I den här lilla staden uppenbarade sig ängeln Gabriel för Maria och framförde ett livsförändrande, världsomvälvande budskap: Maria skulle bli Guds moder. I detta lilla rum, som var byggt till en grotta, blev Gud kött och bodde bland oss.

Nu, 2 000 år senare, firar en utsmyckad basilika Marias "ja" och Herrens inkarnation. Basilikan byggdes 1969 och byggdes ovanpå ett gammalt judiskt hem.

Huruvida detta är den exakta platsen för bebådelsen eller inte har debatterats av forskare i årtionden. Traditionen säger att detta var platsen, eftersom arkeologer har hittat ruinerna av en gammal kyrka.

Den nuvarande basilikan har två nivåer. Besökarna kommer in på bottenvåningen genom stora bronsdörrar som pryds av bilder som berättar historien om Jesu liv. Dörrarna öppnar sig till ett stort, grottliknande utrymme, där den traditionella platsen för bebådelsen ligger till vänster.

Beläget i en klippgrotta, sitter ett utsmyckat altare i mitten. Pilgrimer kommer nära, blockerade av ett stålstängsel från att komma in på det heliga området.

Ovanför finns ett brett takfönster som leder in till den övre kyrkan. Olika bilder av den heliga Jungfru Maria, donerade av olika länder för att fira kyrkans färdigställande, kantar de övre kyrkväggarna.

Brännpunkten är dock den stora mosaiken av Kristus som sitter i himlen med den Heliga Modern vid sin sida. Varje konstverk, varje designval hjälper besökarna att begrunda detta otroliga mysterium.

Ett framträdande tema i hela kyrkan är Marias fiat, hennes "ja" till Gud. När man ber framför altaret i grottan kan man inte låta bli att tänka på det stora "ja" som Maria gav till Gud.

Maria behövde inte tacka ja till begäran. Hon kunde ha sagt "nej" och fortsatt att leva sitt liv i Nasaret. Men hon underkastade sig Guds vilja och litade fullständigt på honom.

Hur skulle våra liv se ut om vi följde Marias exempel?

Så ofta kommer jag på mig själv med att tvivla på Guds plan för mitt liv. Jag provar min plan. Gång på gång misslyckas det eller så lever det inte upp till mina förväntningar.

Men när jag säger "ja" till Guds plan, oavsett om det är något litet, som att prata med personen ensam vid en sammankomst, eller något större, som att ta ett språng i tro för att tacka ja till ett nytt jobb, så blir det alltid bättre, har jag märkt.

Gud vet bäst. Han känner till våra djupaste önskningar, vad vi är kapabla till och vad som är bäst för oss. Ibland kräver det att vi kliver ut ur våra komfortzoner. Det är vad påven Franciskus uppmuntrade de troende nyligen, när han påminde oss om att i Jesus "finner vi hoppet att möta förändringarna i våra liv och bli födda på nytt".

Precis som Maria från en by i bakvattnet tog det största steget i tro och gav Gud sitt "ja", kan vi följa hennes exempel var vi än är och säga "ja" till vad Gud än har i beredskap för oss också.

Jack Figge

Jack Figge är en frilansjournalist som bevakar den katolska kyrkan. Han är en statsvetare och teolologistudent i Benedictine Colleges klass 2026

Till svenska, mars 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Maria Magdalenas hemstad vid Galileiska sjöns strand