Den gode herden (1902-1903), Henry Ossawa Tanner

Att Kristi uppståndelse till sin natur omfattar allt, kommer vi alltid ha svårt att fatta med den begränsade förmåga vi har att föreställa oss den fulla betydelsen. Vi bär med oss genom livet alla våra sår och misslyckanden och det gör att vi vill sätta vissa gränser för att känna oss lugna.

Det är på grund av de här omedvetna gränserna som vi försöker avgöra vilka av oss som kan accepteras och vilka som inte kan det, vilka vi ger öppna famnen och vilka vi stöter bort. I Kristus den Uppståndne Herren finns inga sådana gränser; de har upphört att finnas till. ”Ty alla ni som döpts i Kristus har iklätt er Kristus. Det finns varken jude eller grek, varken slav eller fri, varken man eller kvinna. Ty ni är alla ett i Kristus.” 

Kraften från den Uppståndne Herren som var levande i den tidiga Kyrkan nådde snart utanför Palestinas gränser. När Paulus och Barnabas kom till Antiokia omfattades den förkunnelse om Uppståndelsen som först började i synagogan snart av den mer omfattande grekiska befolkningen.

Synagogan motsatte sig Paulus och Barnabas mest på grund av det mänskliga behovet att ha kontroll och begränsa medlemskapet. De själva förkunnade tvärtom den Uppståndne Herren som uppenbarelsen av Faderns gränslösa givmildhet. ”Ty detta är vad Herren befallde oss att göra när han sade: ’Jag har gjort er till ett ljus för folken så att min frälsning kan nå ut till jordens yttersta gränser.’ Därför spreds Herrens Ord över hela landet.”’

Dynamiken i denna allomfattande kraft drar till sig alla i samma generation som det beskrivs i Uppenbarelseboken. ”Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer”. I sin vision såg Johannes också den stora skara för vilka ”Lammet skall vara deras herde som leder dem fram till livets vattenkällor”.

Bilden av Kristus som herde understryker att vår relation till den Uppståndne Herren är en äkta personlig relation. ”Jag är den gode herden; jag känner mina får och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern; och jag ger mitt liv för fåren.”

En så rik kärlek kallar på oss att nå ut till främlingen med Herren. ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda.”

                                                                                 Biskop David McGough, 9 maj 2019

  Översättning för Katolsk Horisont, Göran Fäldt, 15 maj 2019