Kommer Amazonassynoden att överge påven Franciskus Aparecida-synpunkter?

5
min read

Kommer Amazonassynoden att överge påven Franciskus Aparecida-synpunkter?

tors, 10/17/2019 - 23:04
Posted in:
0 comments

Kommentar:  När synoden närmar sig slutet av den första veckan ligger slutresultatet fortfarande i vågskålen.

The Basilica of the National Shrine of Our Lady of Aparecida, in Aparecida, São Paulo, Brazil. (HVL/CC BY 3.0/Wikimedia Commons)

 

ROM  Aparecida är i fara: Den ”stora kontinentala missionen,” som de latinamerikanska biskoparna uppmanade till 2007 kan dö denna månad i Rom, med långtgående konsekvenser för Kyrkans livskraft i Sydamerika.

När biskopssynoden för Amazonasregionen närmar sig slutet av den första veckan, ligger slutresultatet fortfarande i vågskålen. Synoden måste döda ett av två document. De innehåller motsatta visioner för Kyrkans närvaro i Sydamerika och bara ett av dem kan bestå. Det andra kommer att dö.

Vilket dokument kommer synoden att låta dö? Det mycket kritiserade arbetsdokumentet (Instrumentum Laboris), som tonar ner evangelisation till förmån för ekologi och en sorts romantisk primitivism? Eller kommer de att ta död på Aparecida, i närvaro av just den påve som var dess huvudförfattare för 12 år sedan?

Båda kan inte överleva. Om synoden favoriserar visionen i arbetsdokumentet, är Aparecida död och synodfäderna visar sig förråda påven Franciskus pastorala vision.

Insatserna är höga. Det “missionerande lärjungaskapet” som går ut till ”periferin” har varit den Helige Faderns ofta upprepade refräng från början. Men som det ser ut hittills verkar det inte gå bra för Aparecida, eftersom den uppenbara samstämmigheten så långt inte har utmanat arbetsdokumentet, vilket backar från missionerandet och tar lätt på lärjungaskapet.

Arbetsdokumentet, som presenterades i juni, har varit föremål för nedgörande kritik i månader.

“Mycket av texten ägnas åt kulturella, ekologiska och socioekonomiska teman,” skrev kardinal Jorge Urosa Savino, emeritus av Caracas, i en serie med tre artiklar i National Catholic Register där han visade på allvarliga brister i texten. ”Mer sällan förekommande, men mycket viktigare, är uppmaningar till evangelisation och pastorala insatser,” har han skrivit.

Kritiken var så häftig att få ansträngde sig att på allvar försvara den vid tiden för synodens öppnande. I stället valde man inställningen, som också sagts av påven Franciskus och kardinal Lorenzo Baldiserri, att det var en ”martyrtext.” Som grund för diskussion var det meningen att den skulle ”dö” och ge plats för en ny text, som skulle ge fullt uttryck för synodöverläggningarna.

Om det är så, måste någon döda den. Vem kan det vara?

Den mest sannolika kandidaten är den Helige Fadern själv, som gjorde Aparecidas vision av missionens stora betydelse till det dominerande temat i sitt pastorala program i Evangelii Gaudium. Men det är osannolikt att påven Franciskus tar initiativet till det, av respekt för synodens överläggningar. Trots allt är det så att, om synoden backar från Aparecidas missionsuppmaning, kan den efterföljande apostoliska exhortationen rätta till det. Som man kunde se i samband med de två familjesynoderna, avvek den påföljande Amoris Laetitia på flera sätt från synodens konsensus.  

Aparecida var det senaste i de möten som ibland hölls, med alla biskopar i Latinamerika och Karibien, känd som CELAM, med sin spanska akronym. Det första CELAM-mötet i Medellin 1968, avgjorde de pastorala prioriteringarna för Kyrkan i Latinamerika för en generation framåt. Efter möten i Puebla, Mexiko (1979 och Santo Domingo, Dominikanska Republiken (1992) hölls det senaste mötet år 2007 i Aparecida, Brasiliens främsta marianska vallfartsort.

Aparecida framställde ett radikalt dokument, som man uppfattade gick till rötterna av kristen förkunnelse och lärjungeskap. Det förkastade tanken att Kyrkan bekymmerslöst kunde fortsätta som tidigare och räkna med stöd från staten eller den kulturella ”trögheten” för att föra tron vidare.

I stället prioriterade dokumentet förkunnelsen av evangeliet med personlig konversion och inre lärjungeskap som mål. För att på nytt förkunna Jesus Kristus manade biskoparna till en massiv mission ”över hela kontinenten,” där evangelisation hade högsta prioritet. Kardinal Jorge Bergoglio av Buenos Aires var huvudförfattare till Aparecidadokumentet.

När påven Franciskus, i Evangelii Gaudium (2013), bad att alla Kyrkans aktiviteter, från församlingsplaner till budget till sakramentsförberedelser och barmhärtighetsverk, skulle utformas med en medvetenhet om missionsförkunnelsen, var det Aparecidas budskap han uppmanade hela Kyrkan att följa.

Synodens arbetsdokument är en bekräftelse att CELAM:s misslyckats att omsätta Aparecida i verkligheten.

Större delen av Amazonasregionen ligger i Brasilien. Det tröstlösa klagandet över bristen på präster som kan arbeta i Amazonas antyder att det helt enkelt kan vara omöjligt att få präster till de avlägsna trakterna. Bristen på präster är egentligen en bekräftelse på att Aparecida, snarare än att inspirera till tolv års mission på kontinenten, inte tillämpats ens i sitt hemland. Synodens arbetsdokument genomför inte en samvetsrannsakan kring varför kyrkan i Latinamerika, efter fem decennier, inte har lyckats få missionärer till de avlägsna områdena. Man accepterar helt enkelt läget att uppdraget är omöjligt, så att det bästa folken i Amazonas kan hoppas på är ett fåtal, dåligt utbildade, äldre, gifta präster som kan fira den heliga mässan, men inte leda församlingar och som kanske inte ens får predika eller höra bikt.

De som försvarar synodens inledande synsätt undviker helt frågan om varför de lokala kyrkornas misslyckande har varit så totalt. Austen Ivereigh, författaren till två biografier om påven Franciskus, menar att synoden kommer att ”förkasta” ett ”synsätt som är kolonialistiskt, ideologiskt eller exploaterande.”

”Varje gång Kyrkan har haft en sådan attityd, varnar Franciskus, har den misslyckats totalt att evangelisera,” skriver Ivereigh. ”Påven, som är jesuit, påminde synodens deltagare om den misslyckade missionen på femtonhundratalet av jesuiterna Roberto Di Nobili, SJ, och Matteo Ricci,SJ, vars djärva försök till inkulturation i Indien respektive Kina, grusades av småaktigheten och en kolonialistisk attityd hos kyrkoledare vid den tiden.”

Men varför söka sig 500 år tillbaka i tiden för att finna skäl för dagens misslyckanden?

Aparecida ligger i Brasilien och inte i Indien eller Kina och tanken att biskoparna i CELAM skulle vara besmittade med en kolonialistisk attityd är absurd. Misslyckandet finns på närmare håll och en del av dem som misslyckats hävdar nu att det inte finns hopp om något annat resultat.

REPAM (ett nätverk för kyrkorna i det pan-amazoniska området) fick en nyckelroll i förberedelserna för synoden. Dess generalsekreterare Mauricio López är tydlig när han inte längre vill dela Aparecidas synsätt.

“Det finns inga kallelser,” säger López. Han är mexikan och bor nu i Ecuador. De kallelser vi har här har inte en missionerande inställning. De internationella missionerna som var här förut och som skickade hit folk – i Europa har man inte fler som man kan skicka eller resurser.”

Aparecida betraktade inte Latinamerika som ett ansvarsområde för Europa och man räknade inte heller med bristen på ”missionsiver” bland de lokala kallelserna. Men Aparecidas vision, påven Franciskus vision, har helt misslyckats med att fånga visionen hos dem som förberett synoden.

År 2007, och bekräftat 2013 med valet av påven Franciskus, tycktes Aparecida vara CELAM:s gåva till den universella Kyrkan. Tolv år senare behöver synoden i Rom tjäna som påminnelse om just detta. Annars kommer Aparecida att bli denna synods verkliga martyrtext.

                                                                                     Fader Raymond J. de Souza

Fader Raymond J. de Souza är chefredaktör för tidskriften Convivum

Översättning för Katolsk Horisont: Lena Fäldt, oktober 2019

 

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Länk till påven Benedict XVI:s tal I samband med Aparecida-konferensen 2009: klicka här