Kinas kulturrevolution (1966-1976) tar plats högt upp på listan över mänskliga grymheter. Mao Zedongs utrensningar syftade till att rena den kinesiska kommunismen och men slutade i katastrofalt misslyckande, med 20 miljoner dödade kineser och en vacklande nation. Katastrofen blev ett incitament till förändring, som delvis var produktiv. Kinas ekonomi släpptes fri på 1980-talet genom de kvasi-kapitalistiska reformer som Deng Xiaoping genomförde. Han deklarerade att ”det är ärofullt att bli rik.” Men kulturrevolutionen sporrade också Maos efterträdare till större framgångar när det gällde religionsförtrycket.

Mao hade tagit sig vatten över huvudet i sina ansträngningar att utplåna all religion. Han förstod, liksom Stalin och Hitler, att religion (i synnerhet vissa av dem) utgör ett hot mot den totalitära staten genom att uppmuntra till lojalitet mot en högre makt. Kyrkor vanhelgades, plundrades och omvandlades till fabriker eller lagerlokaler. Präster och nunnor torterades, våldtogs och mördades (en del brändes levande) eller hölls fängslade i arbetsläger. Kristna lekmän fördes genom städer och byar iförda cylinderhattar, på vilka deras ”brott” stod skrivna. Millioner dog en fruktansvärd död, ofta genom svält. Tiotals millioner utsattes för brutalt våld och deras liv förstördes.

Men Maos härjningar kunde inte utplåna religionen. Idag finns det uppskattningsvis 300 millioner troende i Kina. Kulturrevolutionen bekräftade bara att inte ens totalitarism kan förstöra människans religiösa dragning. I en anpassning av Dengs ekonomiska realism medger Maos efterföljare motvilligt denna sanning genom en ny strategi, som fortfarande är gällande. Strategin erkänner att det inte är realistiskt att utplåna religion, men att religion utgör ett allvarligt hot mot det kommunistiska statsskicket och därför måste kontrolleras. För att kunna göra detta har kinesiska vetenskapsmän studerat religioner i decennier och partiledarna har experimenterat med olika kontrollmetoder.

År 2016 visade Kinas nuvarande president upp resultatet av dessa ansträngningar. I ett tal uppmanade han till ”sinofiering av religionen,” en tvingande förändring av Kinas religioner för att de skall bli en del av kommunistpartiet. Resultatet, som sedan visade sig vara en rad officiella bestämmelser, är en giftig blandning av Maos hänsynslöshet och 2000-talets sofistikerade övervakningsteknik – i praktiken en uppdaterad variant av kulturrevolutionen.

Regelverket är svepande i sin omfattning: ”Religiösa organisationer måste följa det kinesiska kommunistpartiets ledarskap,… (och) lyda de förhållningsorder som finns gällande religioner i Kina och tillämpa socialismens värderingar.” Ingen under 18 år får närvara vid en gudstjänst eller någon annan religiös tilldragelse. ”Underjordiska” katolska och protestantiska kyrkor, som har funnits sedan kulturrevolutionen, skall utplånas och kristna måste ansluta sig till kommunistkontrollerade ”Katolska patriotiska förbundet” eller den protestantiska ” Three Self Movement.”

För att försäkra sig om att hans policy efterföljs har Xi Jinping lagt Myndigheten för religiös verksamhet under strikt partikontroll och infört en ordning som innebär övervakning, ”indoktrinering” enligt kommunistisk modell och terror. Den senaste omgången regleringar, som träder i kraft 1 februari 2020, uttrycker med all önskvärd tydlighet (om någon i Kina eller i väst skulle ha missat det) att all religion i Kina skall underkastas partiet och staten:

Religiösa organisationer är skyldiga att sprida det kinesiska kommunistpartiets principer och regler till religiös personal, och religiösa medborgare och lära dem att stödja kommunistpartiets ledare, att stödja det socialistiska systemet och att följa och lyda den socialistiska vägen i dess kinesiska form. (Artikel 17)

Regeringen förföljer religiösa och politiska motståndare med hjälp av spioner, DNA-register och teknik för ansiktsigenkänning. Över en million uiguriska muslimer har fängslats och förts till ”omskolningsläger,” med tortyr och hjärntvätt. Tibetansk buddism bekämpas med folkomflyttningar och våld mot buddistiska munkar och nunnor. Kinas policy att mörda anhängare till Falun Gong och skörda deras organ för att sälja dem fortsätter.

Underjordiska kyrkor elimineras genom att skrämmas till tystnad och genom arresteringar, fängslanden och tortyr. Kyrkobyggnader stängs och har i en del fall rivits ned med hjälp av bulldozers. I det katolska stiftet Fuzhon har över 100 kyrkor stängts sedan augusti 2019.

Videoövervakning installeras i kyrkorna. Biblar ”korrigeras”. Präster och kyrkoherdar som vägrar att ansluta sig till de officiella kyrkorna utsätts för ett ökande tryck. Pastor Wang Yi i kyrkan the Early Rain Covenant dömdes till nio års fängelse för påhittade brott. Hans verkliga brott var att han kritiserat Xi Jinping på nätet: Han hade berättat att de officiella kyrkornas gudstjänster numer inleds med sånger som prisar kommunistpartiet och därefter bugar man inför jätteporträtt av Xi Jinping.

Amerikanska kongressförhör och rapporter liksom uttalanden av Sam Brownback, ambassadör för religionsfrihet, har avslöjat Xi Jinpings ”krig mot tron,” till ingen nytta. President Trump skulle kunna lägga till denna fråga i förhandlingarna om handelsavtal, men inget tyder på att han kommer att göra det.

Den mest häpnadsväckande och svaga responsen har kommit från den Heliga Stolen. År 2018 förhandlade Vatikanens diplomater fram ett avtal vars syfte var att förena de underjordiska och officiella kyrkorna. Överenskommelsen har blivit en katastrof. De kinesiska katolikerna är demoraliserade och förvirrade över detta beslut, som gynnar världens mest ondskefulla anti-katolska politik. Tidigare denna månad skickade kardinal Joseph Zen, Hongkong, ett brev till kardinalskollegiet. Han frågade: ”Kan vi passivt bevittna hur Kyrkan i Kina mördas av dem som är satta att skydda och försvara henne …?

Svaret är att vi inte kan.

                                                                                                              Thomas Farr

Thomas Farr is President of the Religious Freedom Institute. He was the first Director of the State Department office of international religious freedom.

Översättning för Katolsk Horisont: Lena Fäldt, januari 2020

Inlägget kommer från sidan www.firstthings.com

Direktlänk till inlägget klicka här