Den svenske kardinalen Anders Arborelius säger i intervju med kath.net: ”Vi måste ändå vara hoppfulla och be att längtan efter enheten i tron bevaras stark.”

Stockholm (kath.net/pl). Den svenske kardinalen och biskopen av Stockholm är inte obekant i Tyskland. Det var inte länge sedan han var en av de två som av påve Franciskus utnämnts att göra ett kanoniskt besök i ärkestiftet Köln. Den förste kardinalen i hela den svenska kristenhetens historia svarar i intervjun med Kath.net på några aktuella frågor:

Kath.net: Ers Eminens, den 9 mars 2022, alltså för så gott som för ett år sedan, har den nordiska biskopskonferensen skrivit ett brev till ordförande i den tyska biskopskonferensen, biskop Georg Bätzing (länk). Ni hör också till dem som undertecknat brevet. I brevet står det bland annat: ”Vi är bekymrade över inriktningen, metoden och innehållet i den Synodala vägen i Tyskland.” Den polska biskopskonferensen hade vid nästa samma tid skickat ett liknande brev (länk). Hur stor dialogberedskap har följt på brevet och hur uppfattar Ni reaktionerna?

Kardinal Arborelius: Vi har fått ett brev som svar och sedan hade vi tillfälle att i Hildesheim samtala med några tyska biskopar under ett möte i vår nordiska biskopskonferens. Vi hoppas att denna dialog och andra tillfällen till dialog i Rom och Prag ska bära frukt och kunna tjäna enheten.

Kath.net: Herr kardinal, det talas inte så sällan emellanåt om ”den latenta schismen” som den katolska kyrkan i Tyskland möjligen redan skulle befinna sig i. Oroar Ni er personligen över ett antal utvecklingslinjer i den katolska kyrkan i Tyskland?

Kardinal Arborelius: Det är naturligtvis en sorg att sådana svårigheter finns i Tyskland och på många andra håll också. Vi måste ändå vara hoppfulla och be att längtan efter enheten i tron bevaras stark.

Kath.net: Ni var inte själv delegat på Världssynodens Europaetapp i Prag. Ni har ändå följt denna viktiga mellanstation för Världssynoden och stått i kontakt med delegaterna direkt.  Vilka intryck har Ni fått och vilka förhoppningar har Ni? I vilken utsträckning har den nordiska delegationens röster uppfattats, hörts och kommenterats?

Kardinal Arborelius: Såvitt jag vet präglades atmosfären i Prag av dialogvilja och öppenhet. Det blir ofta så när man träffas från olika länder med sina egna åsikter och problem. Då försöker man mer att finna det gemensamma och komma överens. Det är också påfallande hur intresserad man är av vår lilla diasporakyrka i norden. Man ser ju att utvecklingen överallt i Europa leder till en situation som liknar vår. Alltså en mindre mer profilerad trosgemenskap i en sekulariserad omvärld där Kyrkan består av troende i hela världen och som måste arbeta mer med evangelisation.

Kath.net: Vilka är de verkliga, egna problemområdena och frågorna för katolikerna i Sverige?

Kardinal Arborelius: Vi måste hela tiden stärka enheten mellan oss själva eftersom vi kommer från så många nationaliteter. Vi måste göra mer för barnen och ungdomarna att känna sig hemma i Kyrkan. Vi måste arbeta mer utåtriktat för att ge tron vidare och hjälpa den nödlidande.

Kath.net: Ni kommer ju själv ursprungligen från den svenska lutherska trosgemenskapen och blev upptagen i den katolska kyrkan när ni var 20 år. Uppskattar Ni kanske ändå Er konfessionella bakgrundstradition och är fäst vid den också som konvertit?

Kardinal Arborelius: Som ung var jag aldrig aktiv i den lutherska kyrkan men sedan jag blivit katolik har jag också upptäckt och lärt mig uppskatta de många goda och fromma protestanterna som verkligen troget lever evangeliet.

Kath.net: Hur många ekumeniska gemenskaper är enligt Er bedömning möjliga i Sverige? Och står Ni fast vid att en nattvardsgudstjänst mellan katoliker och protestanter i Sverige inte är möjlig? Varför?

Kardinal Arborelius: Vi kan ha ett mycket bra ekumeniskt samarbete i bönen och i kärleken till nästan osv. Därför är det också så smärtsamt att vi ännu inte har samma tro när det handlar om eukaristin och av det skälet inte kan gå till kommunion tillsammans.

Kath.net: Påve Franciskus har med sitt apostoliska dokument ”Traditionis custodes” gett oss en vägledning för att hantera liturgin enligt den extraordinära riten. I vilket sammanhang uppfattar Ni ”Traditionis custodes” och vilket genomslag har den fått för katolikerna i Sverige? Får man fråga: behöver man egentligen i Sverige en ordentlig portion ”inomkatolsk ekumenik”?

Kardinal Arborelius: Det finns en liten grupp katoliker hos oss, de flesta svenska konvertiter, som gärna vill fira mässan enligt 1962 års rit. Några präster har fått tillåtelse att fira denna mässa i kyrkor som inte är församlingskyrkor. En del spänningar finns nog här i det avseendet, men det är bara några få troende som intresserar sig för denna sak.

Det är mycket viktigt för vår kyrka i Sverige att invandrarsvenskar och infödda svenskar blir ett tillsammans. Fortfarande är det ändå så att den katolska kyrkan av många uppfattas som en kyrka för immigranter. Det svenska samhället är dessutom ganska segregerat särskilt i storstäderna. Vår katolska kyrka i Sverige har den profetiska uppgiften att visa på alla människors, av alla nationaliteter och sociala bakgrund, enhet i Kristus.

Kath.net: Last but not least, frågan om Era egna kraftkällor. Ni är ju ordensman lika mycket som biskop och kardinal, två tydligt annorlunda yrken. Hur får Ni det att stämma överens med varandra? Vilka impulser ur den karmelitiska andligheten präglar särskilt Ert yrke som kyrklig ledare?

Kardinal Arborelius: Jag är mycket tacksam att jag fått leva ett bönens liv som karmelit i kloster i 27 år. Det har hjälpt mig att klara av alla uppgifter och utmaningar som biskop och kardinal. Och också ödmjukt kunna bekänna att jag inte kan klara av allt. Jag måste hela tiden ha mer förtroende för Herren och Hans försyn.

Kath.net: Tack för Era svar!

                                                                                                         Petra Lorleberg

Översatt för Katolsk Horisont, 21 februari 2023, Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.kath.net

Direktlänk till inlägget klicka här