Hur ska vi leva i Guds händer?

3
min read

Hur ska vi leva i Guds händer?

fre, 12/23/2022 - 19:47
Posted in:
0 comments

När Edith Stein skriver brevet till benediktinsyster Adelgundis Jaegerschmid i klostret S:ta Lioba i Freiburg-Günterstal, i Tyskland, är det 9 år sedan hon konverterade till den katolska tron och döptes.

                                                 Edith Stein – Teresa Benedicta av Korset (1891 -1942)

 

Hon var född i Wrocław, på tyska, Breslau, 1891 och av judisk familj vilket beseglade hennes öde efter det att nationalsocialisterna med Adolf Hitler från 1933 tagit all makt i Tyskland. Med nazismen öppnades en avgrund av ondska och lidande i det forna kristna Tyskland. Två år efter det att brevet skrivits upplöses Riksdagen och Hitler blir statschef.   

1933 inträdde hon i Karmel i Köln i Tyskland. 9 år senare hade hon som karmelitnunna med namnet Teresa Benedikta av Korset bland annat sammanställt sitt studium av Johannes av Korset, ”Korsets vetenskap” (Kreuzeswissenschaft) men på grund av nazisternas antisemitiska lagar hämtats från karmelitklostret i Echt i Nederländerna för att föras till förintelselägret Auschwitz med sin syster Rosa. Båda led martyrdöden den 9 augusti 1942.

Edith visste vad som väntade dem och hade genom klostrets kontakter försökt få fri lejd till ett karmelitkloster i Schweiz som lovat ta emot henne och även systern Rosa i ett annat kloster för Tredje Ordens medlemmar, men förgäves. I brevet ser vi själva grunden till den kristna trons helighet: ”Gud vet vad han har i beredskap för mig. Jag behöver inte bekymra mig över det.”

Denna tro och detta lugn inför det som skulle komma, som vi får tro Edith Stein Teresa Benedicta av Korset  kände, är en Guds gåva till hela Kyrkan och alla de döpta, som måste inse att också de kan kallas till martyrskapet.

 

Kära syster Adelgundis,                                                                      Breslau, 28 april 1931.

Du undrar om jag redan börjat mitt arbete. Det hände i slutet av januari två dagar sedan jag kommit tillbaka från Freiburg och under de sex veckorna jag fortfarande kunde arbeta i Speyer och av detta blev det ett ganska omfångsrikt manuskript. Det blev samtidigt uppenbart att kombinationen med skolan och allt annat inte skulle vara möjligt. Jag ordnade därför två och en halv vecka före terminsslutet att fåt ett samtal med vår moder priorinnan som i full förståelse för min situation gav mig friheten. För de andra rörde det till sig en hel del när jag skulle ta farväl av dem alla på sista skoldagen. Barnen och flertalet systrar hade inte någon föraning om denna förändring. De få införstådda hjälpte mig med systerlig kärlek att få ihop hela min packning på dej korta stunden utanför skolan så att jag hann iväg till Beuron så snart skolan stängts.

Jag hade helst kommit till Freiburg med avslutat arbete. När det blir vet jag inte. Och om jag skulle få utnämningen till Pedagogiska akademien innan jag blir klar skulle jag slippa praktiktjänstgöringen helt och hållet. Så fort jag börjat arbeta blev det omedelbart det viktigaste för mig, till och med viktigare än något annat syfte som bidra. Gud vet vad han har i beredskap för mig. Jag behöver inte bekymra mig över det.

Hittills har jag inte kunnat skicka Dig den lilla Saltzburgboken (Om kvinnans kallelse, övers. anm.) eftersom de tio gratiskopiorna jag fått är långt från tillräckligt för mina behov. Jag har nu beställt fler.

Din kritik är inte så klar. Det är visserligen sant att den tredje delen inte är helt klar i detaljerna. (Hela den religiösa formationen borde ha funnits med, så som jag en gång gjorde i München. Men det verkar som om du inte vill att det övernaturliga överhuvudtaget ska tas upp. Men om jag inte skulle kunna tala om det skulle jag antagligen ställa mig uppe i talarstolen överhuvudtaget. I grund och botten är det alltid den lilla enkla sanningen jag måste sätta ord till. Hur ska vi leva i Guds händer? Om man sedan ber mig om något annat och föreslår teman som är mig mycket fjärran kan jag bara ta upp dem i inledningen för att till slut säga något i mitt Ceterum censeo. (Men jag kan tänka mig). Som metod är den kanske helt förkastlig. Men hela min aktivitet som föreläsare har drabbat mig som en lavin. Jag har bara inte kunnat tänka igenom det principiellt. Någon gång kommer jag antagligen behöva göra det.

I Beuron har jag hört att en konsultation i liturgin är nära förestående. Det gläder mig att ditt synsätt blir klarare. Med de hjärtligaste önskningar för dig själv och för ditt arbete, förblir jag din

                                                                                                                Edith

Översatt från engelskan i ”Edith Stein – Self Portrait In Letters 1916-1942”, ICS Publications, 1993, för Katolsk Horisont, december 2022, Göran Fäldt.

Gråbröderna

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
30/10/2024