Holländsk kardinal om genusideologin: Med den vänds världen “mot den kristna tron”
I en intervju med National Register talar kardinal Willem Eijk om sin oro för genusideologin och hur trogna katoliker kan svara upp mot den pågående krisen i Kyrkan.
Kardinal Willem Eijk (foto Edward Pentin)
av Edward Pentin
Genusteorin säger att de manliga och kvinnliga rollerna inte knyter an till det biologiska könet. Även om en viss anknytning finns, är den bara sekundär. Teorin vänder synen på människan som art “mot den kristna tron”, har kardinal Willem Eijk sagt i varnande ordalag under en konferens i Rom.
Det var i Rom på det årliga mötet Livets Forum, för medlemmar i den internationella pro-life rörelsen, som ärkebiskopen av Utrecht i Nederländerna förklarade på vilket sätt den nu redan utbredda ideologin har sina rötter i “radikalfeminismen” och att “många organisationer”, både i västerlandet och utanför västerlandet, siktar på att införa det som nu går under namnet “genusrättvisa.”
Ett resultat av en påtvingad genusrättvisa skulle kunna bli att sjukhus, läkare och andra kan hamna i ofrivilliga rättstvister, antingen om de motsätter sig en viss sexuell böjelse eller om de utför könskorrigering genom operation. Kardinal Eijk betonade hur nödvändigt det är att påvisa felaktigheterna i genusideologin med tanke på “de allvarliga konsekvenser” den för med sig, inte enbart för samhället och sexualmoralen, utan också för det fria förkunnandet av den kristna tron.
Den holländske kardinalen sammanfattar i den här intervjun med National Register den 16 maj sin oro med anledning av genusteorin och tar upp sina åsikter om dagens moralkris i Kyrkan, både vad den för med sig och hur man kan förhålla sig till den.
Eminens, ni talade om radikalfeminismen, om preventivmedlen och hur det hänger ihop med genusideologin. Vilket samband finns där?
Radikalfeministerna på 60-talet brukade säga: “När vi nu har tillgång till preventivmedlen kan vi så att säga använda dem för att förlösa kvinnorna från det tyranniska i att behöva vara mödrar, ha barn och föda barn.” Det var bara det, att de inte ville se det begränsat till moderskapet och den kvinnliga biologin, utan tillämpade möjligheterna på hela området biologisk sexualitet. De kunde alltså säga, “Nu har vi möjligheterna att befria människorna från den biologiska sexualiteten och ge dem det genus de vill ha. De kan välja vilket de vill därför att kön, social roll och biologisk sexualitet inte egentligen hänger ihop, i alla fall inte primärt.
Deras tankar går åt det dualistiska hållet och uppfattar det kroppsliga som sekundärt och att den mänskliga personen bara är medvetenheten, mittpunkten, som finns till för att kunna tänka och som avgör allting i full självständighet. De menar att beslutsfattandet är komplicerade funktioner i hjärnan som kommit fram under evolutionen. Övriga delar av det kroppsliga har vi gemensamt med djuren. Alltså kan vi förfoga över kroppen i full frihet, den biologiska sexualiteten inte undantagen.
Det är en mycket materialistisk uppfattning
Ja, det är ett materialistiskt sätt att se på medvetenheten. Det är en slags Cartesiansk människosyn. Själen blev mänsklig medvetenhet och det förklaras på ett mycket materialistiskt sätt.
Ni säger också att det innebär en fara för Kyrkans förkunnelse, det vill säga det Kyrkan förfogar över för att förkunna evangeliet. Hur kan det vara ett angrepp på detta liksom på sexualmoralen?
Gud uppenbarar sig som Fader i Gamla och Nya testamentet. Han uppenbarar sig själv som sitt folk Israels brudgum. Relationen mellan Kristus och Kyrkan jämförs med relationen mellan mannen och hustrun i äktenskapet. S:t Paulus förklarar det i brevet till Efesierna. Sådana analogier blir helt meningslösa om förståelsen av faderskap och moderskap i äktenskapet förändras. Om man kallar äktenskap mellan personer av samma kön äktenskap, finns ingenting kvar av analogin mellan Gud och Hans folk och makarna i äktenskapet.
Och på den vägen får vi kravet på kvinnlig prästvigning, osv.
Vi använder ju den Heliga Skrift som analogi för att göra något om den treenige Gud begripligt. Räknar vi på allvar med genusteorin, kan vi inte längre förkunna den kristna tron. Det är det stora problemet vi nu har framför oss.
Om vi kan ta upp dagens kris i Kyrkan är ju många mycket oroliga. Det har vi också förstått av det öppna brev som vädjar till biskoparna att undersöka huruvida påven Franciskus är skyldig till heresi och andra företeelser. Vad kan ni säga för att lugna de trogna som är mycker oroliga för Kyrkans väg i framtiden? Vart tror ni Kyrkan är på väg och vad kan vi göra under dessa omständigheter?
Förvirringen är stor på grund av informationsmängden som tynger på folk. Vi har ett informationssamhälle omkring oss med tidningar och tv, den offentliga opinionsbildningen, reklambranschen och de sociala media. Bombardemanget slutar inte, och förvirrade idéer kommer in i Kyrkan. Präster är också förvirrade, de som är våra ledare, de andliga ledarna, är också förvirrade. Allt det här har hänt förut och det är vår plikt att tro att den Helige Ande leder vår Kyrka också i denna tid. Den heliga Kyrkan verkar i vårt hjärta när vi tror och vi måste följa Anden. Och i ett visst ögonblick kommer Kristus att ändra situationen i Kyrkan genom den Helige Ande, som han gjort vid så många tidigare tillfällen.
Vi är det äldsta företaget i hela världen. Vi har funnits i 2000 år och vi kommer att finnas till tidens slut. Helvetets portar kommer inte att segra över Kyrkan och det måste vi verkligen tro. Hur förvirrat än allt är, fortsätt att be om den Helige Andes ledning och ni kommer att finna den sanna vägen till Kristus.
Tror ni att den Helige Ande arbetar genom detta pontifikat för att komma till rätta med de senaste ca 50 åren av synder? Kan vi dra en sådan slutsats? Synderna och korruptionen som hållit sig gömda i Kyrkan har börjat komma till ytan i till exempel krisen med sexuellt utnyttjande. Är det den Helige Andes verk att vi nu ställts inför den, så som den faktiskt framstår?
Den Helige Ande verkar också i den här förvirringen. Hur ska man förstå allt det här? Vad menar Gud med den här krisen i Kyrkan? För det mesta ser vi bara i efterhand vad Gud haft för mening med olika kriser. Nu måste vi leva i nuet. Vi måste tro på Kristus som gett oss sin Helige Ande och vi måste följa vad han säger oss i vårt hjärta. Vi har alla den Helige Ande och tron genom den Helige Ande i dopet och konfirmationen. Därför kan vi lita på Honom. Han verkar i läroämbetet också. Hur då? Ibland är det svårt för oss att utläsa, ibland lättare, men tro bara och sedan ser ni vad Gud velat säga med den här krisen i Kyrkan.
Är det en reningens tid?
Jag tror att det är en stor rening i Kyrkan och det är kanske en sådan rening vi behöver. Kyrkan i Nederländerna var fortfarande stark på 40- och 50-talen. Men prästerna upptäckte då att katolikerna hade en mer social relation till Kyrkan än en relation som byggde på en personlig tro och på bönen. När Johannes Paulus II – som Karol Wojtyła – var på besök i vårt land några dagar, visade han beundran för organisationen men sa att vår Kyrkas starka organisation saknade ett personligt böneliv och att folket saknade personlig tro. Det var under den tiden då han studerade här på Angelicum i Rom. När den här individualismen kom in under 60-talet hade katolikerna bara sin sociala relation till Kyrkan och ingen närhet till Kyrkan genom tron och av det skälet lämnade många Kyrkan, särskilt under andra hälften av 60-talet. Nedgången gick sedan lite långsammare men den fortsätter.
Mängden människor som är troende minskar men kvaliteten blir högre. Människor är mer troende och de som går i Kyrkan är människor som ber.
Edward Pentin är korrespondent för National Register i Rom.
Översättning för Katolsk Horisont, maj 2019, Göran Fäldt.
Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com
Direktlänk till inlägget klicka här