Påven Leo XIV firar sin installationsmässa den 18 maj 2025 med tusentals människor samlade på Petersplatsen. (foto: Skärmdump/EWTN News / EWTN)

Redaktörens anmärkning: Påven Leo XIV firade sin installationsmässa med tusentals samlade på Petersplatsen den 18 maj 2025. Nedan följer en fullständig avskrift av hans predikan, tryckt med tillstånd.

Kära bröder kardinaler, bröder biskopar och präster, ärade auktoriteter och medlemmar av den diplomatiska kåren, och de som reste hit för brödraskapets jubelår, bröder och systrar:

Jag hälsar er alla med ett hjärta fullt av tacksamhet i början av den tjänst som har anförtrotts mig. Den helige Augustinus skrev: "Herre, du har skapat oss åt dig själv, och vårt hjärta är oroligt tills det vilar i dig" (Bekännelser, I:1:1).

Under dessa dagar har vi upplevt intensiva känslor. Påven Franciskus död fyllde våra hjärtan med sorg. Under dessa svåra timmar kände vi oss som de skaror som evangeliet säger var "som får utan herde" (Matt. 9:36). Men på påskdagen fick vi hans sista välsignelse och i ljuset av uppståndelsen upplevde vi dagarna som följde i visshet om att Herren aldrig överger sitt folk, utan samlar dem när de skingras och vaktar dem "som en herde vaktar sin hjord" (Jeremia 31:10).

I denna anda av tro möttes kardinalskollegiet till konklav. Eftersom vi kom från olika bakgrunder och erfarenheter lade vi i Guds händer vår önskan att välja Petri nye efterträdare, biskopen av Rom, en herde som kan bevara den kristna trons rika arv och samtidigt blicka mot framtiden för att möta de frågor, bekymmer och utmaningar som finns i dagens värld.

Ackompanjerade av era böner kunde vi känna den Helige Andes verkan, som kunde föra oss i harmoni, som musikinstrument, så att våra hjärtsträngar kunde vibrera i en enda melodi. Jag blev utvald, utan någon egen förtjänst, och nu, med fruktan och bävan, kommer jag till er som en broder, som vill vara er tros och glädjens tjänare och vandra med er på Guds kärleks stig, för han vill att vi alla ska förenas i en familj.

Kärlek och enhet: Detta är de två dimensionerna av det uppdrag som Jesus anförtrodde Petrus. Vi ser detta i dagens evangelium, som tar oss till Galileiska sjön, där Jesus påbörjade det uppdrag han fått av Fadern: att vara en "fiskare" av mänskligheten för att dra upp den ur ondskans och dödens vatten. När han gick längs stranden hade han kallat Petrus och de andra första lärjungarna att de liksom han själv skulle vara "människofiskare".

Nu, efter uppståndelsen, är det upp till dem att fortsätta detta uppdrag, att kasta ut sina nät om och om igen, att föra evangeliets hopp ut i världens "vatten", att segla på livets hav så att alla kan uppleva Guds omfamning.

Hur kan Petrus utföra den här uppgiften? Evangeliet säger oss att det är möjligt bara för att hans eget liv berördes av Guds oändliga och villkorslösa kärlek, även i stunden av hans misslyckande och förnekelse. När Jesus vänder sig till Petrus använder evangeliet därför det grekiska verbet agapáo, som syftar på den kärlek som Gud har till oss, på att offra sig själv utan förbehåll och utan beräkning. Medan verbet som används i Petrus svar beskriver kärleken till vänskapen som vi har för varandra.

Följaktligen, när Jesus frågar Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" (Joh 21:16) syftar han på Faderns kärlek. Det är som om Jesus sade till honom: "Endast om du har känt och upplevt denna Guds kärlek, som aldrig upphör, kommer du att kunna föra mina lamm på bete. Endast i Gud Faderns kärlek kommer ni att kunna älska era bröder och systrar med samma 'mer', det vill säga genom att offra ert liv för era bröder och systrar."

Petrus anförtros därför uppgiften att "älska mer" och ge sitt liv för hjorden. Petri ämbete utmärks just av denna självuppoffrande kärlek, eftersom den romerska kyrkan presiderar i kärlek, och dess sanna auktoritet är Kristi kärlek. Det handlar aldrig om att tillfångata andra med våld, genom religiös propaganda eller med hjälp av makt. Istället är det alltid och bara en fråga om att älska som Jesus gjorde.

Aposteln Petrus säger själv att Jesus "är den sten som förkastades av er, byggarna, och som har blivit hörnstenen" (Apg 4:11). Dessutom, om klippan är Kristus, måste Petrus vara en herde för hjorden utan att någonsin ge efter för frestelsen att vara en envåldshärskare, utan vara herre över dem som anförtrotts honom (jfr 1 Petr 5:3). Tvärtom är han kallad att tjäna sina bröders och systrars tro och att vandra vid deras sida, för vi är alla "levande stenar" (1 Petr 2:5), kallade att genom vårt dop bygga Guds hus i broderlig gemenskap, i Andens harmoni, i mångfaldens samexistens. Med den helige Augustinus ord: "Kyrkan består av alla dem som är i harmoni med sina bröder och systrar och som älskar sin nästa" (Predikningar 359, 9).

Bröder och systrar, jag skulle vilja att vår första stora önskan är en enad kyrka, ett tecken på enhet och gemenskap, som blir en surdeg för en försonad värld. I vår tid ser vi fortfarande för mycket osämja, för många sår orsakade av hat, våld, fördomar, rädsla för olikheter och ett ekonomiskt paradigm som exploaterar jordens resurser och marginaliserar de fattigaste.

För vår del vill vi vara en liten surdeg av enhet, gemenskap och broderskap i världen. Vi vill med ödmjukhet och glädje säga till världen: Se på Kristus! Kom närmare honom! Välkomma hans ord som upplyser och tröstar! Lyssna till hans erbjudande om kärlek och bli hans enda familj: I den ende Kristus är vi ett. Detta är den väg vi ska följa tillsammans, bland oss själva, men också med våra kristna systerkyrkor, med dem som följer andra religiösa vägar, med dem som söker Gud, med alla kvinnor och män av god vilja, för att bygga en ny värld där fred råder!

Detta är missionsandan som måste ge oss liv. Att inte stänga in oss i våra små grupper eller känna oss överlägsna världen. Vi är kallade att erbjuda Guds kärlek till alla, för att uppnå den enhet som inte upphäver skillnader utan värdesätter varje människas personliga historia och varje folks sociala och religiösa kultur.

Bröder och systrar, nu är det dags för kärlek! Evangeliets hjärta är Guds kärlek som gör oss till bröder och systrar. Med min föregångare Leo XIII kan vi fråga oss själva idag: Om detta kriterium "skulle råda i världen, skulle då inte varje konflikt upphöra och freden återvända?" (Rerum Novarum, 21).

Låt oss med den Helige Andes ljus och kraft bygga en kyrka grundad på Guds kärlek, ett tecken på enhet, en missionerande kyrka som öppnar sina armar mot världen, förkunnar ordet, låter sig göras rastlös och otålig av historien och blir en harmonins surdeg för mänskligheten. Låt oss tillsammans, som ett folk, som bröder och systrar, vandra mot Gud och älska varandra.

Påven Leo XIV

Till svenska, maj 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Johannes Paulus II:s födelsedag, Leo XIV:s installation: ett påvligt sammanträffande

Läs också: Det gamla gardet är nervöst

Läs också: Kraftfulla symboler: Vatikanen släpper påven Leo XIV:s officiella porträtt, signatur och vapensköld

Läs också: Första predikan av Påve Leo XIV - hela texten av homilia till mässan med elektorskardinalerna i Sixtinska kapellet