Hela texten: Benedikt XVI: s ’Andliga testamente’ sammanfaller med hans sista tankar om Kyrkan

3
min read

Hela texten: Benedikt XVI: s ’Andliga testamente’ sammanfaller med hans sista tankar om Kyrkan

fre, 01/06/2023 - 12:00
0 comments

Vad jag tidigare sagt till mina landsmän, säger jag nu till alla i Kyrkan som anförtrotts mig i min tjänst: Stå fasta i tron!

                                                                 Påven Benedikt XVI (foto: Vatican Media)

 

Vatikanen publicerade i lördags kväll Benedikt XVI: s ”Andliga testamente, skrivet den 29 augusti 2006, ett år och fyra månader av hans pontifikat. Varje påve skriver ett andligt testamente som inte blir offentligt förrän efter hans död. Här följer översättningen av hela testamentet från italienskan:

Mitt andliga testamente.

Om jag nu i livets sista timma ser tillbaka på tioårsperioderna jag gått igenom ser jag först hur många skäl jag har att tacka. Först och främst Gud själv som är alla goda gåvors givare. Han gav mig livet och visade vägen under tider som på olika sätt förvirrade mig men som alltid lyfte upp mig när jag var på väg att halka omkull och som alltid gav mig ljuset från sitt anlete. Jag ser i tillbakablicken och förstår att också de mörka sidorna och det tunga sträckorna på den här resan var för min frälsnings skull och det var just i dem Han var en så god vägledare.

Jag tackar mina föräldrar som gav mig livet i svåra tider och som till priset av ett stort offer som   förberedde mig med sin kärlek för en strålande boning som lyser upp alla mina dagar som ett klart ljus och som upplyser alla mina dagar intill denna dag. Min fars klara tro lärde oss barn att tro och som vägskylt alltid stått stadigt fast mitt uppe i allt jag fått lära mig i vetenskapen. Min mors djupa andliga liv och stora godhet är ett arv jag aldrig tillräckligt kan tacka för.

Ur djupet av mitt hjärta tackar jag Gud för alla vänner som Han alltid ställt vid min sida, män och kvinnor. Jag tackar för alla medarbetare på min resas olika avsnitt och för de lärare och studenter Han gett mig. Med tacksamhet anförtror jag dem alla i Hans godhet. Och jag vill tacka Herren för mitt vackra hemland vid foten av de bayerska alperna där jag alltid sett strålglansen av Skaparen själv lysa igenom. Jag tackar folket i mitt hemland ty i dem har jag så många gånger upplevt trons skönhet. Jag ber att vårt land alltid förblir ett trons land och jag ber er, kära landsmän: Låt ingenting vända er bort från tron. Och till slut tackar jag Gud för all den skönhet jag fått uppleva under hela min resa, särskilt i Rom och Italien som blivit mitt andra hemland.

Alla jag på något sätt gjort orätt ber jag av hela mitt hjärta om förlåtelse. Vad jag tidigare sagt till mina landsmän, säger jag nu till alla i Kyrkan som anförtrotts mig i min tjänst: Stå fasta i tron! Låt er inte förvirras! Det händer ofta att forskningen – naturvetenskaperna å ena sidan och den historiska forskningen (särskilt den Heliga Skrifts exegetik) – kan framlägga oantastliga resultat som strider mot den katolska tron.

Det är min upplevelse att i naturvetenskapernas omvandlingar sedan lång tid tillbaka kunnat visa mig att uppenbara och säkra påståenden mot tron tvärtom visat sig vara allt annat än vetenskap och har försvunnit. De har varit filosofiska tolkningar som skenbart fått rymmas inom vetenskapen. Å andra sidan är det precis dialogen med naturvetenskaperna som också tron lärt sig att bättre förstå var gränserna går för tolkningsutrymmet och därigenom kunnat peka på det specifika och bestående.  Jag har nu i sextio år varit på resa inom teologin och särskilt inom bibelvetenskapen. Jag har sett hur under loppet av olika generationers arbete hur teser som ansetts oföränderliga kollapsar och slutar som hypoteser. Den liberala generationen (Harnack, Jülicher osv), den existensialistiska generationen (Bultmann, m.fl.), den marxistiska generationen. Jag har sett, och jag ser, hur härvan av förmodanden och rimlighetsantaganden dyker upp och återkommer på nytt. Jesus Kristus är verkligen vägen, sanningen och livet – och Kyrkan, med alla sina tillkortakommanden, är verkligen Hans kropp.    

Till slut ber jag ödmjukt: Be för mig, så att Herren, trots alla mina synder och otillräckligheter, välkomnar mig i de eviga boningarna. För alla dem som anförtrotts mig ber jag, dag för dag, av hela mitt hjärta.

                                                                                                           Hannah Brockhaus

Översättning för Katolsk Horisont, Göran Fäldt. 5 januari 2023

 

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Gråbröderna

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
5/02/2023
Katolsk Horisont
5/01/2023